Min Prognos inför Duma-valet i Ryssland 18 September 2016

Hur stor är egentligen osäkerheten inför det Ryska valet till Duman?

Det förekommer knappt några rapporter i svensk massmedia om valet till det Ryska Parlamentet (Duman) som äger rum den 18 September 2016.

Ystad Allehanda Emil Strand RysslandOch i den mån du kommer att få läsa någon prognos inför Duma-valet det så blir det mest enligt denna modell i Ystad Allehanda: Emil Strand: Ryssland går en osäker tid till mötes.

I själva verket så är den inrikespolitiska situationen i Ryssland ovanligt stabil, och har varit så i mer än 10 år.

Och folket uppskattar det.

Skälet till stabiliteten är att det råder enlighet mellan de legislativa institutionerna (Duman och Federala Rådet) och de verkställande (Regeringen och Presidenten).

Detta är så ovanligt att det i Svensk media måste beskrivas med ord som diktatur, förtryck och valfusk. Speciellt när enigheten består i patriotism för traditionella Ryska värderingar och en vägran att underkasta sig den globala (och bankrutta) dollar-ekonomin.

För Ryssland betyder det emellertid stabilitet och suveränitet. Något de inte haft sedan höjden av kommunist-styret. Men då med en helt annorlunda ideologi än nu. Och, med Ryssland i Sovjetunionen, så fanns i princip heller ingen suveränitet.

I Sverige får endast representanter och supportrar till den lilla, ny-liberala, ”oppositionen” utrymme i media.

Det får de flesta av oss att tro påståenden om osäkerhet samt skapar en generellt negativ inställning till Ryssland och Putin.

Lite bakgrundsfakta om Duma-valet 2016.

Dumavalen hålls vart fjärde år, normalt i December. Denna gång dock tidigarelagt, troligen inför befarad global turbulens i samband med presidentvalet i USA.

14 partier har blivit godkända (d v s samlat tillräckligt många, korrekta, underskrifter) av valkommittén för att delta i valet till Rysslands Statsduma.

Till skillnad från, t ex, Sverige, så väljs Presidenten i separata val och är alltså inte, som vår Premiärminister, vald av Riksdagen.

Därför behöver inte Putin vara medlem i något politiskt parti. Vilket han heller inte är.

Det betyder i sin tur att fler än ett parti nu försöker rida på Putins popularitet (>80%) för att locka väljare.

Bilden nedan, hämtad och översatt från en Rysk satir-sajt åskådliggör detta. Ledarna för de tre största partierna efter ”Enade Ryssland” (som är det allra största) grälar om vilket av deras partier som stöder Putin mest.

alla älskar Putin

Från vänster: Zhirinovsky (LDPR), Zyuganov (KPRF), Mironov (SR)

Av de 14 partier som är på vallistan, så stöder elva, mer eller mindre, Putin.

Två partier, Yabloko (Äppel-partiet) och PARNAS (Ryska Frihetspartiet) är emot Putins politik och för en återgång till 90-talets mera västorienterade och ny-liberala politik.

Medborgarnas Plattform (Civic Platform) var uttalat anti-Putin när deras grundare, oligarken Mikhail Prokhorov, var aktiv. I det kommande valet så riktar de sin kritik framförallt mot korruption och den sittande (eller sovande) regeringen, som symboliseras av Premiärminister Medvedev i bilden nedan.

Valreklam för Civic Platform (Medborgarplattformen)

Sovande Premiärminister Medvedev. “Dags att sova någon annanstans”. Valreklam för Civic Platform (Medborgarplattformen)

Mikhail Kasyanov, ledaren av PARNAS, vill helst se sig själv eller sin namne, den f. d. oligarken Khordorkovsky som Rysk President.

Gregory Jevlinsky, 1.a-mannen på Jablokos lista, verkar, som alltid, inte veta vad han vill, men är en förespråkare för ny-liberal ekonomi och värderingar.

Gemensamt för denna ”opposition” är att de alla var med och styrde Rysslands katastrofala (i alla fall för de flesta Ryssar) politik under Jeltsins 1990-tal.

Kasyanov var t o m Premiärminister och fick då öknamnet ”Misha 2%” för sina ansträngningar att locka investerare till Ryssland. Så när han nu har anti-korruption högt upp på PARNAS’ lista, så har han riklig erfarenhet av ämnet.

De har också gemensamt att de stödjs, ivrigt och generöst, av de globalistiska regimerna i Washington och i Bryssel.

Alla de övriga 11 partierna stödjer, mer eller mindre, Putins politik.

Rysslands-kritikerna hävdar med skadeglädje att det största partiet, Enade Ryssland, tappar sympatisörer inför valet.

Det är sant och beror på att den sittande Duman och Regeringen, under ledning av Premiärminister Dmitry Medvedev, anses som skyldiga till de ekonomiska problem som trots allt finns hos stora delar av befolkningen.

Rysslands-kritikerna i Sverige utlämnar dock att Enade Ryssland INTE tappar väljare till de ny-liberala och Putin-fientliga ”oppositionspartierna”, utan till andra partier som, liksom Enade Ryssland, stöder Putins övergripande politik.

Lite förenklat kan man säga att väljarna märker att allt inte är perfekt och vill få till förbättringar, men utan radikala förändringar som kan hota den politiska stabiliteten.

Och, framförallt, så vill man inte ha tillbaka det ”vilda 1990-talet” med chockterapeutiska privatiseringar, raider-oligarki och ständiga konflikter mellan Regering, Duma och President.

De problem som tas upp av de olika partierna är så gott som alla av ekonomisk karaktär. Speciellt om man räknar kampen mot korruption som ett ekonomiskt problem.

Kommunisterna (2 partier, varav KPRF är det största) vill ha bättre villkor för arbetare samt pris-regleringar.

Det nya Pensionärspartiet, vill, naturligtvis, ha högre pensioner.

Utvecklingspartiets fokus i valet är bättre villkor för låntagare.

Osv osv.

Rättvisepartiet vill ha mera rättvisa. De har en ganska så humoristisk reklamfilm som ska visa att folket får den ledning som de röstar på.

Sensmoralen i videon ovan är en gammal dam som besöker borgmästarkontoret. Hon letar efter någon men ser endast vargar. Till slut så frågar hon städerskan: “Människorna, var är människorna?”. Städerskan svarar: “Den frågan borde ni ha ställt innan ni röstade!”

De flesta partier har också ökad patriotism och nationalism på programmet.

LDPR, Rodina (Moderlandet) och Rysslands Patrioter samt det största partiet, Enade Ryssland, har utpräglade nationalistiska teman i sina kampanjer.

De mest radikala nationalistiska partierna är dock, av olika skäl, inte kvalificerade för att deltaga i valet.

Det bör noteras att endast fyra partier delar idag på de 450 platserna i Statsduman. Dessa är:

  • United Russia (Enade Ryssland) med 238 platser.
  • KPRF (Ryska Federationens Kommunist Parti) med 92 platser
  • A Just Russia (Ett Rättvist Ryssland) med 64 platser.
  • LDPR (Ryska Liberal-Demokratiska Partiet) med 56 platser.

Övriga partier har enstaka platser i de olika regionala parlamenten.

Min prognos inför Duma-valet.

Röstdeltagandet, som vid valet 2011 var 60.1% kommer att öka.

Enade Ryssland kommer att tappa, framförallt till de tre övriga stora partierna där kommunisterna kommer att öka mest.

Inget av de andra åtta partierna kommer att hamna över 5% gränsen för direkt nominering till hälften av de 450 platserna i Statsduman. Enskilda personer från övriga partier, eller partilösa, kan dock komma att ta några av de 225 platser som allokeras genom det s k ”First-past-the-post” röstning (nytt inför detta val).

Det är värt att hålla koll på allokeringen av platser till de regionala parlamenten där, speciellt de ny-liberala partierna kommer att kraftsamla.

Detta är i linje med deras (och deras uppdragsgivares) mål att splittra Ryssland.

Sibirien, med Novosibirsk i centrum, kan bli ett kraftcentrum för PARNAS. Både Yabloko och PARNAS kan också ta flera platser i St.Petersburg och i andra regioner, typ Voronezh.

Resultatet kommer inte att hota stabiliteten under nästa 5-åriga mandat-period. Under den tiden så kommer säkert den geo-politiska och ekonomiska kamp mellan globalstaten och nationalstater som nu hämmar utvecklingen, att vara avgjord

Vad du kommer att få höra i Svensk gammelmedia.

Redan nu så ser vi vilken typ av information du kommer att matas med i Sverige.

Fram till valet, så kommer svenska journalister endast att rapportera från de ny-liberala partiernas kampanjer för att få det se ut som om de har ett stort folkligt stöd.

Efter valet så kommer deras oförmåga att samla röster att motiveras med valfusk, trakasserier och Kremls propaganda.

Varje nytt mandat som PARNAS, Yabloko eller Civic Platform får kommer att basuneras ut som om de är på väg att ta över makten.

Små demonstrationer, som, t ex den av 5 ”mammor” i samband med uppmärksammandet 12 år efter Beslan-tragedin, kommer att blåsas upp som stora folkrörelser mot Putin.

Polisens strävan att stoppa olagliga demonstrationer kommer att publiceras som brutalt våld mot fredliga demonstranter.

All rapportering kommer att ske med samma agenda som idag, d v s att svartmåla Ryssland som ett land där befolkningen lever under Kremls förtryck med stora begränsningar i yttrande-friheten och med oppositions-politiker och Putin-kritiker som mördas på löpande band.

Verkligheten

För den som kan följa valdebatterna i de två största TV-kanalerna, så är det dock uppenbart att det inte finns något lock på yttrandefriheten.

Beträffande propaganda, så måste vi komma ihåg att Ryssarna är experter på att skilja på propaganda och riktig information. Det sitter i generna efter kommunisttiden.

Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd i Ryssland.

Korruption är fortfarande ett stort problem och utrensningen av korrupta makthavare, speciellt i regionerna utanför Moskva, går alldeles för långsamt.

Frysta löner och pensioner, i kombination med höjda priser p g a rubelns kursfall, minskar också köpkraften för de allra flesta.

Ryssland har dock gjort valet mellan att underordna sig den ruttna dollarekonomin och behålla sin suveränitet.

Och de allra flesta ryssar stödjer denna politik.

För dig som vill följa valet mera i detalj, så har Wikipedia en utomordentlig sida på Engelska:

https://en.wikipedia.org/wiki/Russian_legislative_election,_2016

, , , ,

No comments yet.

Kommentera