Karaganov om västs demokratimyt, Europas hat mot Ryssland och världskriget om en ny världsordning. Sammanfattning av intervjun i "Det stora spelet" 7 maj 2026.
|

Sergej Karaganov: “Europa är en samlingsplats för mänsklighetens största onda krafter.”

från: https://www.1tv.ru/shows/big-game/vypuski/bolshaya-igra-chast-3-vypusk-ot-07-05-2026

Sammanfattning: “Det stora spelet” – Sergej Karaganov

Sändning: 7 maj 2026 (Första kanalen, Ryssland)
Programledare: Dmitrij Simes
Gäst: Sergej Aleksandrovitj Karaganov – vetenskaplig ledare för fakulteten för världsekonomi och världspolitik vid Higher School of Economics, ordförande i bl.a. Rådet för utrikes- och försvarspolitik.

Inledning – om hur européerna framställer “sin demokrati”

Programledaren Simes inleder med att beskriva hur många i världen, men också i Ryssland, har svårt att förstå vad västerländsk demokrati och EU egentligen är. Européerna, säger han, har lyckats inta en moralisk piedestal och rida fram på “en stor vit häst” med följande budskap:

  • “Vi har så höga värderingar, vi har demokrati, och vi är skyldiga att försvara denna demokrati i våra egna länder.”
  • Eftersom demokratin enligt dem är så “underbar och vacker” måste den också spridas till resten av världen.
  • Argumentet är dubbelt: dels kan européerna inte känna sig trygga så länge det finns länder utan demokrati – för “om de inte har demokrati är de onda och dåliga, och man kan vänta sig allt slags svek från dem”.
  • Dels framställs det som en moralisk plikt: “Vi älskar ju hela mänskligheten”, säger européerna, och eftersom deras civilisation sedan renässansen har åstadkommit så mycket är den demokratiska modellen deras “nya gåva till mänskligheten”.

Simes ber Karaganov förklara hur denna demokratiska modell uppstod och hur den faktiskt fungerar idag.

Karaganovs syn på demokratin

Karaganov avfärdar bilden av Europa som mänsklighetens mest framstående och humana civilisation. Tvärtom, menar han: Europa är ursprunget till mänsklighetens största plågor – världskrigen, de värsta folkmorden, rasismen, kolonialismen och hatfyllda ideologier kom därifrån.

Han hävdar att den representativa, valbaserade demokratin är ett av de mest ineffektiva och korrupta sätten att styra ett samhälle. Han hänvisar till Churchill (som privat inte trodde på demokratin trots det berömda citatet) och påpekar att demokratier historiskt alltid har gått under: de grekiska republikerna slutade i despotier, Romarriket i kejsardöme, de italienska republikerna i monarkier, Frankrike i Napoleon, Pskov och Novgorod föll på grund av ineffektivitet, och Weimarrepubliken förde fram Hitler.

Enligt Karaganov är representativ demokrati i praktiken det mest effektiva verktyget för en elit (“brödraskap”) att tvinga sina intressen på stora samhällen. Den fungerade bara på sin allra tidigaste, aristokratiska nivå – som direktdemokrati där alla kände dem de röstade på. Han hänvisar också till Aristoteles, som ansåg att inget styrelseskick var perfekt och att stora stater behöver ett auktoritärt inslag för att inte bli ohanterliga.

Spridningen av demokrati till andra länder, menar han, sker i syfte att försvaga konkurrerande samhällen – t.ex. försöken att påtvinga Ryssland demokrati på 1990-talet, eller hypotetiskt Kina (som hade fallit sönder).

Dubbelmoralen mot Armenien och Georgien

Simes lyfter fram exemplet att europeiska politiker reser till Jerevan för att stödja Pasjinjan, trots att Armenien förföljer kyrkan, fängslar politiska motståndare och plågas av korruption. Samtidigt vill EU införa sanktioner mot grannlandet Georgien, där relationerna till kyrkan är goda, politiska partier är tillåtna och oppositionella oftast bara fängslas vid våldshandlingar. Karaganov svarar att detta bekräftar hans poäng: demokrati som styrform är skadlig – “bara en fascistisk, blodig diktatur som dödar miljoner är värre än demokrati; allt annat är bättre.”

Illusionen om ekonomins företräde

En annan illusion, säger Karaganov, var att ekonomiska intressen styr världen och att ömsesidigt fördelaktiga relationer (energi, investeringar) skulle göra Europa försiktigt med att gå i “korståg” mot Ryssland. Det var fel. Han framhåller att samhällen drivs av tre krafter: andens styrka (ideologi), vapnens styrka (krig) och ekonomiska intressen – där ekonomin endast är en tjänarinna åt de övriga. Clintons berömda “It’s the economy, stupid” bör vändas på sitt huvud. I den värld som nu växer fram kommer de länder att segra som har starkast anda och starkast militär makt.

Varför hatar Europa Ryssland?

På Simes fråga om vad Ryssland egentligen gjort på 1990-talet för att förtjäna Europas hat – Ryssland upplöste frivilligt sitt imperium, ställde inga krav på ryssars rättigheter och hotade ingen – svarar Karaganov:

“Vi gav helt enkelt inte ifrån oss alla våra resurser.”

Västerlandet hoppades, ända in i det sista, kunna lägga beslag på 30–40 miljoner “ukrainska kristna slavar” och dessförinnan på hela Ryssland. Så snart Ryssland började gå sin egen väg och från början av 2000-talet återuppbygga sin militära styrka, blossade hatet upp.

Den djupaste orsaken är enligt Karaganov att Ryssland med enorma offer på 1940–50-talen skapade kärnvapnet och därmed slog undan grunden för 500 års västerländsk dominans – den grund som gjorde det möjligt att plundra resten av världen. Hatet är därför “fullt rationellt”.

Ett världskrig om vem som ska bestämma reglerna

Karaganov beskriver det pågående konfliktläget som ett verkligt världskrig – inte ett begränsat geopolitiskt krig som det rysk-japanska, efter vilket parterna snabbt kunde bli allierade. Detta är ett krig om vem som ska bestämma reglerna för världsordningen och hur mänsklighetens öde ska avgöras.

  • Det första målet i kriget är att förgöra Ryssland.
  • Nästa mål är Kina, som vuxit fram i skyddet av Rysslands ryggar.
  • Inga “förhandlingsuppgörelser” är möjliga eller önskvärda – man kan bara segra.
  • Den enda restriktionen: man får inte låta västmakterna förstöra hela världen på vägen (kärnvapenrisk).

Inga illusioner om Väst – men västsjukan finns kvar

Simes konstaterar att alla politiskt intresserade i Moskva nu insett att “ingen väntar oss i Väst”. Karaganov håller delvis med, men varnar att “västsjukan” och beundran för Europa fortfarande sitter djupt i det ryska samhället och måste bekämpas länge än. Att vara västvänlig idag är, enligt honom, “ett tecken på intellektuell torftighet, moralisk slarvighet och idiotism”.

Samtidigt avvisar han inte normala handelsrelationer eller framtida resor till Europa – kontinenten har trots allt samlat stora kulturella värden under 500 år.

Rysslands historiska väg

Karaganov påminner om att Europa för 500 år sedan var en av världens mest efterblivna civilisationer, mindre utvecklad än den persiska, kinesiska, indiska och arabiska. Europas uppgång berodde främst på att man bemästrade kanonelden (även om både krut och kanoner uppfanns i Kina). Den eran är nu över.

Ryssland bör enligt honom:

  • Vara starkt och hålla sig så långt från Europa som möjligt.
  • Inse att “den europeiska resa” som Peter den store inledde borde ha avslutats för 150 år sedan.
  • Återknyta till sina egentliga rötter: andligt från Palestina, Bysans, den muslimska och buddhistiska världen; politiskt från det stora mongoliska imperiet.
  • Vara tacksam för den “europeiska ympningen” (stor litteratur, vacker musik) – men inse att Ryssland inte är ett europeiskt land, särskilt nu när Europa befinner sig i förfall, kollaps och förruttnelse, och sprider sin “uselhet” runt omkring sig genom att föra krig mot Ryssland.

Källa: Karaganovs framträdande i programmet “Bolsjaja Igra” (Det stora spelet), Pervyj Kanal, 7 maj 2026. Transkript bifogat av användaren.

Similar Posts

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *