Ukrainas jord-reform 2021

För Vilka Dör Svenska Lego-soldater på Fälten i Europas Kornbod?

Vilka vinner egentligen på Ukrainas mark-reform?

Kontroll över mat och energi innebär makt. I en värld som styrs av globala storföretag och där politikernas främsta uppgift är att överföra förmögenheter från det offentliga till det privata, så är svaret givet: Vinnarna är ägarna av de jordbruks-konglomerat som nu har lagt under sig odlingsbar mark i Ukraina motsvarande hela Italiens brukbara jord (ca 17 miljoner hektar).

Texten nedan är en översättning av en djuplodande artikel skriven av Frederic MOUSSEAU och Ben REICHER, publicerad av Oakland Institute. Artikeln, som du kan läsa i original efter översättningen, innehåller massor med länkar till andra källor som avslöjar kända namn som Bayer/Monsanto, Blackrock, och Vanguard, som förmånstagare av jordreformen i Ukraina.

Monsanto har varit verksam i Ukraina sedan minst 2013 då de byggde en fabrik från början avsedd för produktion av icke-GMO frön, men samtidigt så öppnade Ukraina upp för GMO pilotprojekts.

Detta är endast ännu ett exempel på att kriget som vår bolags- och statsmedia försöker få oss att tro står mellan Ukrainas “demokrati och frihet” och Rysslands “totalitarism” i själva verket är en kamp mellan privat-kontrollerad global hegemoni och enskilda nationers publika intressen.

Jag påstår inte att just detta motiverar Rysslands militära operation i Ukraina, den har många andra skäl som mera direkt rör Rysslands säkerhet, men varför är Sveriges regering så angelägna om ösa in våra publika medel på den globala oligarkins sida och öka risken för att göra Sverige till ett militärt mål om kriget eskalerar? Om det någonsin funnits en tid då “Alliansfrihet i Fred syftande till Neutralitet i Krig” hade passat så bra med tanke på den osäkra framtida geo-politiska/-ekonomiska situationen, så är det just nu.


Vem vinner egentligen på Ukrainas mark-reform?

Även om Ukraina har några av världens mest bördiga jordbruksmarker har rikedomen i Ukrainas jordbrukssektor länge varit utom räckhåll för landets småbrukare. I det land som är känt som “Europas kornbod” har jordbruket dominerats av oligarkier och multinationella företag sedan privatiseringen av offentlig mark efter Sovjetunionens kollaps 1991. Under de senaste 30 åren har ingen regering kunnat utmana denna etablerade ordning.

Kommer detta att förändras nu när en kontroversiell lag som skapar en markmarknad träder i kraft den 1 juli 2021?

Förespråkarna för denna lag hävdar att en markmarknad är ett nödvändigt villkor för att locka till sig utländska investeringar som gör det möjligt för det ukrainska jordbruket att nå sin fulla ekonomiska potential. Många ukrainare anser dock att lagen kommer att öka korruptionen och de mäktigastas kontroll över jordbrukssektorn.

Lagen om ändring av vissa lagar om villkoren för förnyelse av jordbruksmark (lag 552-IX) är en viktig del av den liberaliseringsplan som främjas av president Volodymyr Zelensky och de västerländska internationella institutioner som stöder hans regering. Lagen antogs av Verkhovna Rada – Ukrainas parlament med en enda kammare – i mars 2020 och var ett villkor för att den då ekonomiskt krisande regeringen skulle kunna få ett lån på 5 miljarder dollar från Internationella valutafonden (IMF).

Den komplicerade historien om markägande i Ukraina

När Ukraina fortfarande var en del av Sovjetunionen ägdes all mark av staten, och jordbrukarna arbetade på kollektiva, statsägda gårdar. På 1990-talet privatiserade regeringen, med stöd av Internationella valutafonden och andra internationella institutioner, större delen av Ukrainas jordbruksmark och delade ut kuponger till arbetare så att de kunde äga en bestämd bit jordbruksmark. I samband med en nationell ekonomisk kollaps sålde dock många sina kuponger, vilket ledde till en gradvis koncentration av mark i händerna på en ny oligarki.

För att bromsa denna process beslutade regeringen 2001 om ett moratorium som stoppade privatiseringen av offentlig mark och förhindrade nästan alla transaktioner som rör privat mark, med några få undantag, t.ex. vid arv. Även om moratoriet var tänkt att vara tillfälligt förnyades det flera gånger på grund av att Verkhovna Rada och de olika regeringarna misslyckades med att anta och genomföra rättsliga reformer som skulle göra det möjligt att skapa ett mer rättvist system för markanvändning. [1]

41 miljoner hektar, eller cirka 96 procent av Ukrainas jordbruksmark, påverkas av moratoriet. Omkring 68 %, eller 28 miljoner hektar, av denna mark är privatägd (även om inte all mark är uppdelad i enskilda tomter), och det finns 7 miljoner ägare i landet.

Moratoriet har visserligen förhindrat försäljning av jordbruksmark, men det har inte hindrat uthyrning av mark, och många små markägare hyr ut sin mark till både inhemska och utländska företag. Landet har också auktionerat ut arrenden av nationaliserad mark till höga priser. President Zelenskys regering har förklarat att minst 5 miljoner av de 10 miljoner hektar offentlig mark har privatiserats olagligt under tidigare regeringar. [2]

Även om det är svårt att veta vem som hyr ukrainsk jordbruksmark (många arrendeavtal är inte registrerade), finns det i databasen Land Matrix för markaffärer en förteckning över storskaliga jordbruksmarkskontrakt mellan ukrainska och utländska företag, på sammanlagt 3,4 miljoner hektar. Andra uppskattar att den totala arealen mark som arrenderas av de största företagen i landet är över 6 miljoner hektar. Den största innehavaren av jordbruksmark är Kernel, som ägs av en ukrainsk medborgare men är registrerad i Luxemburg, med cirka 570 500 hektar, följt av UkrLandFarming (570 000 hektar), det amerikanska privata investeringsbolaget NCH Capital (430 000 hektar), MHP (370 000 hektar) och Astarta (250 000 hektar). [3] Andra stora aktörer är det saudiska konglomeratet Continental Farmers Group med 195 000 hektar (Saudi Agricultural and Livestock Investment Company, som ägs av Saudiarabiens statliga förmögenhetsfond, är majoritetsägare) och det franska jordbruksföretaget AgroGénération med 120 000 hektar.

Öppnande av marknaden för jordbruksmark

Lag 552-IX upphävde moratoriet och gav enskilda personer rätt att förvärva upp till 100 hektar mark från och med den 1 juli 2021. Fysiska och juridiska personer (dvs. företag) kommer att kunna köpa upp till 10 000 hektar från och med den 1 januari 2024. Bankerna kommer att kunna beslagta mark vid obetald hyra, men måste sälja den på auktion för jordbruksändamål inom högst två år. Fysiska eller juridiska personer som för närvarande arrenderar mark bör i teorin ha företräde att köpa marken om den bjuds ut till försäljning (“förköpsrätt”). Det sedan länge gällande förbudet för utländska personer och företag att förvärva mark i Ukraina kommer att bibehållas, även om det fortfarande kommer att vara möjligt att hyra ut mark.

Regeringen och internationella institutioner har presenterat jordbruksreformen som ett sätt att “frigöra” den ukrainska jordbruksmarkens fulla potential genom att göra sektorn mer attraktiv för internationella investerare. För Arup Banerji, chef för Världsbankens Östeuropa, kommer reformen “att göra det möjligt för Ukraina att utnyttja sin ekonomiska potential och förbättra ukrainarnas liv”. Men enligt en opinionsundersökning från april 2021 motsätter sig en stor del av det ukrainska folket denna retorik. Över 64 procent av befolkningen säger sig vara emot skapandet av en jordbruksmarknad.

Ukrainarnas misstro är inte ogrundad. Jordbruksreformens förväntade positiva effekt på den ekonomiska tillväxten är fortfarande det viktigaste argumentet för dess förespråkare. Enligt International Finance Corporation (IFC), Världsbankens avdelning för den privata sektorn, skulle ett upphävande av moratoriet för markförsäljning öka Ukrainas årliga BNP-tillväxt med 1-2 % under fem år. Denna ökning skulle dock främst bero på att “jordbruksproducenter med lägre vinstintäkter kastas ut och att producenter med högre vinstintäkter växer till följd av högre markpriser”. Detta innebär att Världsbanken räknar med att de minsta och mest anspråkslösa jordbrukarna ska försvinna till förmån för de största jordbrukarna genom denna jordbruksreformlag.

Jordbruksreformen kommer att göra det svårare för jordbrukarna att få tillgång till mark.

Många små jordbrukare kommer inte att kunna köpa mycket mark före 2024, på grund av de höga priserna, men också för att många redan har ekonomiska problem och skulder. Även om jordbrukarna kan hoppas på att dra nytta av den förköpsrätt som den nya lagen garanterar befintliga arrendatorer, kan denna klausul i själva verket främja en koncentration av mark i händerna på de största, eftersom många arrendatorer också är stora jordbruksföretag. Även när arrendatorerna är små eller medelstora jordbrukare tillåter lagen att förköpsrättigheterna överförs till andra parter – vilket i slutändan återskapar dynamiken från 1990-talet, då markägarna sålde de kuponger som delades ut i den första privatiseringsvågen till en ny grupp oligarker som ackumulerade allt mer mark.

Enligt Ukrainian Rural Development Network – en civil och akademisk organisation baserad i Kiev – “arrenderas större delen av den privatiserade marken av stora kommersiella jordbruk i flera år framöver”, vilket innebär att marken inte ens kommer att kunna säljas till oberoende jordbrukare förrän 2024, då de kommer att börja möta konkurrensen från stora grupper – med vetskapen om att de senare alltid kommer att ha den ekonomiska kapaciteten att vinna.

På grund av den utbredda korruptionen och en försvagad rättsstat är det en allmänt spridd rädsla att småbrukare som helhet kommer att berövas de rättsliga möjligheterna att hävda sina rättigheter inför den ökande konkurrensen från företagsjordbrukare. För många medborgare är den största oron med lagen att den kan göra det möjligt för utlänningar att olagligt förvärva mark, till exempel genom att inrätta ett ukrainskt företag som täckmantel och utnyttja kryphål i lagstiftningen. Många av de viktigaste avtalen i Ukraina på senare tid har ingåtts av utländska företag som kan försöka kringgå den nya lagen för att få äganderätt till marken.

Om man tittar på den nya lagen ur ett juridiskt perspektiv gäller dessutom förbudet mot att utlänningar förvärvar mark inte för borgenärer vid beslag av mark på grund av skuldsättning – vilket innebär att en utländsk bank potentiellt skulle kunna beslagta en småbrukares mark och auktionera ut den, vilket skulle innebära att stora jordbrukare skulle ha en klar fördel.

Stöd till jordbruksföretag, inte till små jordbrukare

Världsbanken har presenterat skapandet av en marknad för jordbruksmark som ett sätt för jordbrukare att få tillgång till finansiering. Jordbrukarna ska dock få tillgång till finansiering genom att använda sin mark som säkerhet för att få lån från bankerna, inte genom att dra nytta av de institutionella och finansiella mekanismer som skulle inrättas för detta ändamål och som faktiskt skulle finansiera dem. Den ukrainska regeringen ger faktiskt lån och annat stöd till små och medelstora jordbrukare, delvis med stöd av Världsbanken (inklusive ett lån på 150 miljoner dollar till en stor statsägd bank 2017, som skulle omfördelas till små och medelstora jordbruksföretag). Enligt den icke-statliga organisationen Ukrainian Agrarian Association är detta statliga stöd dock inte alls tillräckligt. Endast omkring en femtedel av den tilldelade statliga finansieringen delades faktiskt ut under 2018, totalt 203 miljoner hryvnia, eller 7,4 miljoner US-dollar.

I jämförelse har jättarna inom den ukrainska jordbrukssektorn fått mycket mer från internationella finansinstitut som Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och Europeiska investeringsbanken (EIB), för att inte tala om regelbundet stöd från den ukrainska regeringen i form av skattebefrielse och subventioner. Bland mottagarna under de senaste åren finns Kernel, MHP och Astarta, som alla är bland de fem största ukrainska jordbruksföretagen när det gäller den totala markarealen som ägs. Som exempel kan nämnas att Kernel har fått 248 miljoner dollar i flera lån från EBRD sedan 2018, MHP har fått cirka 235 miljoner dollar från EBRD sedan 2010 och cirka 100 miljoner dollar från EIB 2014, och Astarta har fått 95 miljoner dollar från EBRD sedan 2008 och cirka 60 miljoner dollar från EIB 2014. På så sätt finansierar utländska finansinstitut som EBRD och EIB inte bara de mäktigaste ukrainska jordbruksföretagen och markägarna, utan de finansierar också företag som tillhör några av landets rikaste personer – MHP:s grundare Jurij Kosjuk rankades som den elfte rikaste ukrainaren 2019, medan Andriy Verevskiy, grundaren av Kernel, rankades som den nittonde rikaste ukrainaren.

Jordbruksreformen är på god väg att nå sina mål

30 efter den katastrofala privatisering av mark som de stödde på 1990-talet har internationella finansinstitut som IMF och Världsbanken lyckats häva det moratorium som infördes för att förhindra att ukrainsk mark koncentreras till ett fåtal personer.
Den analys som gjorts här visar tydligt att skapandet av en marknad för jordbruksmark i Ukraina kommer att göra det möjligt för oligarkerna och de stora jordbruksföretagen att fortsätta att monopolisera marken, samtidigt som utländska investerares och bankers intressen tillgodoses. Tyvärr kommer det att vara den stora majoriteten av småbrukare och ukrainska medborgare som kommer att få betala priset.

Läs originalartikeln från Oakland Institute

Similar Posts

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *