USA:s Eskalerande Proxykrig mot Ryssland: Trumps Roll och Geopolitiska Konsekvenser
Brian Berletic och Glenn Diesen analyserar Trumps strategi i Ukraina och det globala maktspelet bakom kulisserna
Här är en omfattande sammanfattning på svenska av innehållet och budskapet i intervjun med Brian Berletic (New Atlas) om Trumps krigspolitik mot Ryssland och den geopolitiska utvecklingen under hans administration:
USA:s roll och eskalation:
- Trumpadministrationen har aktivt tillhandahållit underrättelseinformation som möjliggjort ukrainska angrepp mot ryska energianläggningar långt inne i Ryssland. Detta ses som direkta krigshandlingar, även om det i västmedia inte debatteras öppet eller kritiseras av journalister av rädsla för att bli kallade “pro-ryska”.
- USA använder en taktik av gradvis eskalation (“salami tactics”) där man ständigt höjer konfliktnivån i små steg, för att undvika att bli direkt anklagad för krig av motparten.
CIA:s och militärens inflytande i Ukraina:
- Redan innan Rysslands specialoperation 2022 hade USA:s CIA tagit kontroll över alla ukrainska underrättelseorgan och stött omstrukturering av Ukrainas regering efter 2014. USA styr den militära planeringen, även från Tyskland, och de ukrainska generalernas invändningar under motoffensiven 2023 ignorerades, då den verkliga styrningen finns i Washington.
Trump vs Biden – ingen verklig skillnad:
- Berletic menar att det är liten eller ingen faktisk skillnad mellan Trumps och Bidens politik gällande Ukraina. Minskad vapenleverans beror främst på låg amerikansk industriell kapacitet, inte någon fredssträvan.
- Trump vill frysa konflikten istället för att avsluta den, liknande vad tidigare administrationer gjort; retoriken om medling och vilja till fred är mest ett sätt att sälja kriget till olika väljargrupper.
Bakomliggande intressen:
- Den amerikanska politiken dikteras enligt Berletic av ett litet nätverk av storbolag och lobbygrupper, inom vapen-, energi- och läkemedelsindustrin. Politiken genomförs av olika personer men kontrolleras av samma intressen, oavsett president eller parti.
NATO-expansion och perception management:
- Konflikten beskrivs som ett resultat av amerikanskt drivet NATO-expansion, men i retoriken framställs fred som nåbar endast genom press på Ryssland istället för USA:s egna kompromisser.
- USA och dess allierade är skickliga på att styra allmänhetens uppfattning genom media och politiker; förändring genom val är en illusion och befolkningen mobiliseras snarare mot varandra än mot de verkliga makthavarna.
Multipolarism och proxykrig:
- Berletic argumenterar för att USA:s huvudsakliga mål är att försvara den egna hegemonin mot framväxten av multipolära maktcentrum, särskilt Kina och Ryssland.
- Proxykrig, inte bara i Ukraina utan även Syrien, Venezuela och Asien, används för att isolera och binda upp motståndarna samtidigt som USA behåller förmågan att snabbt flytta resurser och manipulera politiska förhållanden världen över.
Det politiska spelet och framtidsutsikter:
- Europeiska länder, liksom Ukraina, styrs genom amerikanskt inflytande och politisk kontroll snarare än egna nationella intressen.
- Ryssland, enligt Berletic, förblir pragmatiskt och söker undvika direkt konfrontation, men till slut kommer gränsen för acceptans mot amerikansk eskalation att nås.
- Slutligen varnas för att tro att multipolarismen garanterat kommer segra; USA:s förmåga till global påverkan genom militärt, finansiellt och informationsmässigt nätverk är fortfarande betydande, och risken för farlig eskalation kvarstår om inga alternativa system etableras.
Sammanfattningens kärnbudskap:
USA bedriver en långsiktig och gradvis eskalerande geopolitisk strategi där Ukraina-kriget är ett proxykrig mot Ryssland. Trumps administration följer i mångt och mycket samma linje som föregående presidenter, där verklig förändring förhindras av ett litet nätverk av företag och lobbyister. Fredsretorik används främst i branding- och perceptionssyfte. Berletic menar att endast ett genuint multipolärt världssystem kan bryta denna cykel och skapa verkliga alternativ för folkets intresse – men vägen dit är fortsatt både osäker och riskfylld med nuvarande maktbalans och informationskontroll.
