Vad kan USA erbjuda Ryssland och världen?

Mera på samma tema som det förra inlägget. "Detta är ett stort problem för amerikanerna själva. De har under en mycket lång tid varit fångade av vissa illusioner som de har fått på grundval av information från olika ryska oppositionella. Att Ryssland om en månad eller två kommer att kollapsa under deras fötter."

Sergey Michejev: Vad kan USA erbjuda Ryssland och världen? Hur USA:s “gyllene tidsålder” kommer att ta slut

Politik 28.05.2021 Inforuss.

Det pågår ett krig mot Ryssland på alla fronter. Och ofta visar de nyheter som kommer från utlandet att amerikanska politiker ibland verkligen behöver konsultera en specialist inom psykiatrin. Mot denna bakgrund lämnar utsikterna för sunda förbindelser mellan USA och Ryssland, liksom mellan USA och dess allierade, mycket att önska.

Sergei Michejev, en oberoende politisk analytiker, delade med sig av sina åsikter i frågan.

Ja, det talas verkligen om en kamp mellan olika synsätt, men vanligtvis förkroppsligas detta av den sittande utrikesministern Anthony Blinken och den tidigare utrikesministern John Kerry. Dessa två lag konkurrerar hårt om Bidens position och även i frågan om att utveckla ytterligare förbindelser med Ryssland. Blinkens grupp är för en tuff strategi, medan Kerrys grupp är för en mer flexibel strategi.

Och vad är det som amerikanerna i dag vill och kan erbjuda världen?

Detta är ett stort problem för amerikanerna själva. De har under en mycket lång tid varit fångade av vissa illusioner som de har fått på grundval av information från olika ryska oppositionella. Att Ryssland om en månad eller två kommer att kollapsa under deras fötter.

Jag minns att Obama också tänkte slita den ryska ekonomin i stycken med sanktioner. Var är Obama i dag? Han är naturligtvis inte fattig, men det har ändå gått mer än sju år och vi ser inte vad han förväntade sig. Snarare är det Obama och hans team som blir obehagligt överraskade.

Men frågan är vad du har att erbjuda. Ja, Kerry är en mer erfaren, intelligent och flexibel politiker. Men det finns ett konceptuellt problem, nämligen att USA för det första inte är redo för allvarliga eftergifter och fortfarande vill tala från en stark position. Men den har inte längre råd med det.

För det andra är det oklart vad Biden kommer att tänka på i morgon och hur frisk är han? Dessa frågor är obesvarade. Om detta är någon slags vansinne hos den amerikanska presidenten är det oklart vad vi kan förhandla med Biden. Det är därför som amerikanerna visar ett slags god vilja, och sedan låtsas de att de säger: “Vi har erbjudit Ryssland allt, men det kommer inte att gå med på det.

Men återigen är detta bara en bluff. Och det är det som är problemet med amerikanerna, som insisterar på sitt eget, de hävdar ett globalt ledarskap, de är inte beredda att ge efter för någon.

USA säljer alltid påhitt. Till Ryssland säljer de fiktiva anklagelser och löften om att inte straffa dem. De säljer också illusioner när det gäller att bygga upp ett demokratiskt samhälle, även om ingen längre tror på den “amerikanska demokratin” efter Libyen, Irak och Syrien. Många spelar fortfarande detta spel, men ingen tror på det, eftersom de inser att detta är en politisk terminologi som är bekväm att använda på ett eller annat sätt.

USA erbjuder kineserna ett evigt ekonomiskt beroende. De säger: “Ni är trevliga killar, men vi kommer inte att ge er teknik, ni har inte rätt att utveckla teknik själva, i utrikespolitiken håller ni er utanför vår väg och vet var ni står.

Oavsett vilken ledare med vilket efternamn och från vilket parti som än kommer till makten i Ryssland kommer han inom en vecka att ställas inför ett dilemma: antingen lägga sig under väst och göra exakt vad de, och inte Ryssland, vill, eller så kommer det att leda till spända relationer och konflikter av olika allvarlighetsgrad. Varför? Eftersom västvärlden inte ger någon handlingsfrihet. Den driver till och med sina egna allierade in i en procrusteansk bädd som det är omöjligt att ta sig ur. Tyskland, med sitt utdragna byggande av Nordsjöledningen 2, är ett tydligt exempel på detta.

Västvärlden förlorade sin kuliss efter Sovjetblockets kollaps, och det drabbade bara dem. Men det är omöjligt att slå de andra hela tiden och spela rollen som en mentor, särskilt som ingen längre tror på amerikanernas moraliska rätt att spela denna roll, förutom en handfull ryska intellektuella som lever på amerikanska stipendier.

När det gäller Ryssland fungerar den här sortens agerande – att tala från en befälhavares position – inte. De kan hålla, men inte under lång tid. Amerikanernas mål är att förändra oss en gång för alla. Nåväl, de kommer att lyckas med något, men de kommer inte att lyckas med mycket, eftersom det handlar om djupare mekanismer. Amerika kommer att sluta sin “gyllene tidsålder” på samma sätt som Romarriket en gång gjorde – fullständig kollaps och social nedbrytning.