Detta Lär Du Dig Inte på Handelshögskolan
Sergei Glazyev förklarar hur hanteringen av ekonomier och valutor hänger samman med allting annat i samhället. Han förutsåg tidigt det scenario som nu utspelar sig med fokus på kriget i Ukraina. Förhoppningsvis, för mänskligheten, kommer hans modell att kunna genomföras. Sanktionerna mot Ryssland (och Rysslands motåtgärder) har skapat de bästa möjliga förutsättningar för ett nytt ekonomiskt system. Ett system som kanske liknar den svenska 60-tals-modellen?
“Sådana händelser inträffar en gång under ett sekel”: Sergei Glazyev om epoker som bryts ner och nya sätt att hantera utvecklingen.
Är det möjligt att stabilisera rubeln på tre dagar och varför ukrainska “zombies” inte ger upp.
“Efter att ha misslyckats med att direkt försvaga Kina genom ett handelskrig, har amerikanerna flyttat fram den viktigaste stöten till Ryssland, som de ser som en svag länk i den globala geopolitiken och ekonomin. Anglosaxerna försöker genomföra sina eviga ryssfobiska idéer om att förstöra vårt land och försvaga Kina samtidigt, eftersom den strategiska alliansen mellan Ryssland och Kina är utom räckhåll för USA. De har vare sig den ekonomiska eller militära kraften att förgöra oss tillsammans, och inte var för sig”, säger Sergei Glazyev, medlem av den ryska vetenskapsakademin och tidigare Presidentens rådgivare. I en intervju med BUSINESS Online diskuterar Glazyev de möjligheter som för närvarande öppnar sig för den ryska ekonomin, om centralbanken inte ger efter för fienden och om en ny global valuta kan ersätta dollarn.

“Den nya världsekonomin är socialistisk i sin ideologi.
– Sergej Jurjevitj, i en kommentar till dagens tragiska händelser skrev du i din Telegramkanal att man borde ha läst din bok om “det sista världskriget”, som du skrev för ungefär sex år sedan. Hur lyckades du förutse allt så exakt?
– Faktum är att det finns långsiktiga mönster i den ekonomiska utvecklingen, och att analysen och förståelsen av dessa gör det möjligt att förutsäga aktuella händelser. Vi upplever för närvarande en samtidig förändring av de tekniska och världsekonomiska paradigmen, med en omvandling av ekonomins tekniska grund och en övergång till grundläggande ny teknik, samt en förändring av ledningssystemet. Sådana händelser inträffar ungefär en gång i seklet. Tekniska system förändras dock ungefär vart 50:e år, och förändringen åtföljs vanligtvis av en teknisk revolution, en depression och en kapprustning. Tvärtom förändras de ekonomiska systemen vart 100:e år, och denna förändring åtföljs vanligtvis av världskrig och sociala revolutioner. Detta beror på att den styrande eliten i kärnländerna i den gamla världsordningen förhindrar förändring, inte tar hänsyn till uppkomsten av effektivare styrelsesystem, försöker blockera utvecklingen av de nya världsledare som använder sig av dem och försöker upprätthålla sin hegemoni och sin monopolställning med alla medel, inklusive militära och revolutionära.
Exempelvis försökte det brittiska imperiet för 100 år sedan upprätthålla sin hegemoni i världen. När landet redan höll på att förlora ekonomiskt mot det ryska imperiets och Tysklands samlade resurser inleddes första världskriget som startades av den brittiska underrättelsetjänsten och som innebar att alla tre europeiska imperier utplånade sig själva. Jag talar om det tsar-Ryssland, det tyska och det österrikisk-ungerska imperiets sammanbrott, men ett fjärde imperium, det osmanska riket, skulle också kunna räknas in här. Storbritannien behöll sin globala dominans under en tid och blev till och med det största imperiet på planeten. På grund av den socioekonomiska utvecklingens ofrånkomliga lagar kunde den koloniala världsekonomin, som i själva verket byggde på slavarbete, dock inte längre garantera ekonomisk tillväxt. Uppkomsten av två fundamentalt nya politiska modeller – den sovjetiska och den amerikanska – visade på en mycket större produktionseffektivitet, eftersom de var organiserade enligt andra principer: inte på privat familjekapitalism, utan på makten hos stora transnationella företag med centraliserade ekonomiska regelverk och obegränsad penningutgivning genom fiatpengar (papper eller elektroniska medel – red.). De möjliggjorde massproduktion på ett mycket effektivare sätt än styrsystemen i 1800-talets koloniala imperier.
Uppkomsten av sociala stater i Sovjetunionen och USA med centraliserade styrsystem möjliggjorde ett dramatiskt språng i deras ekonomiska utveckling. I Europa formades tyvärr systemet för företagsstyrning av den nazistiska modellen i Tyskland, med hjälp av den brittiska underrättelsetjänsten. Hitler, med stöd av brittiska underrättelsetjänster och amerikanskt kapital, införde snabbt nog ett centraliserat förvaltningssystem för företag i Tyskland som gjorde det möjligt för Tredje riket att mycket snabbt ta över hela Europa. Med Guds vilja besegrade vi denna tyska (eller snarare europeiska – med tanke på dagens verklighet) fascismen. Därefter fanns det två modeller kvar i världen, som jag kallar den imperiala världsordningen: den sovjetiska och den västerländska (med USA som centrum). Efter Sovjetunionens sammanbrott, som inte kunde stå emot den globala konkurrensen eftersom dess direktivstyrda styrelseskick inte var tillräckligt flexibelt för att tillgodose den tekniska utvecklingens behov, tog USA för en tid över den globala dominansen.
– Men nu är denna period av “amerikanskt envälde” på väg ut, och förmodligen inte bara tack vare Ryssland, utan framför allt tack vare Kina och de asiatiska regionerna som sådana. Eller hur?
– De hierarkiska vertikala strukturer som kännetecknade den imperialistiska världsordningen visade sig vara alltför rigida för att säkerställa kontinuerliga innovationsprocesser, och de förlorade sin komparativa effektivitet när det gällde att säkerställa tillväxten i världsekonomin. I dess periferi har en ny ekonomisk världsordning uppstått, baserad på flexibla förvaltningsmodeller, nätverksorganisation av produktionen, där staten fungerar som en integrerare som förenar olika sociala gruppers intressen kring ett mål – att öka det sociala välbefinnandet. Det mest imponerande exemplet på en sådan integrerad världsekonomi i dag är Kina, som under mer än 30 år har tredubblat den amerikanska ekonomins tillväxttakt. Kina har nu passerat USA när det gäller produktion, kunskapsintensiv export och tillväxttakt.
Ett annat exempel på modellen för den nya ekonomiska världsordningen, som vi har kallat integrerad (på grund av att staten i den förenar alla olika samhällsgrupper med avseende på deras intressen), är Indien. Landet har ett annat politiskt system, men det har också ett offentligt intresse som går före privata intressen, och staten försöker maximera tillväxten för att bekämpa fattigdomen. I denna mening är den nya ekonomiska ordningen ideologiskt socialistisk. Samtidigt används marknadsmekanismerna för konkurrens, vilket gör det möjligt att koncentrera resurserna till den tekniska revolutionen för att garantera ett ekonomiskt språng framåt på grundval av ett nytt, avancerat tekniskt paradigm. Om vi tittar på tillväxttakten efter 1995 växte den kinesiska ekonomin med en faktor 10, medan den amerikanska ekonomin bara växte med 15 procent. Det är därför uppenbart att tillväxten i världsekonomin nu förskjuts mot Asien, där Kina, Indien och Indokina producerar mer varor än USA och EU. Om Japan och Korea, vars regeringssystem är nära kopplade till principen om social välfärd, också inkluderas, kan denna nya ekonomiska struktur dominera världen, och den globala ekonomins centrum har förskjutits till Sydostasien. Naturligtvis kan den amerikanska makteliten inte acceptera detta.
– Godta det, skulle jag vilja säga…
– Ja, de försöker, precis som det brittiska imperiet en gång i tiden, upprätthålla sin hegemoni i världen. Det som händer i dag är en manifestation av hur USA:s finansiellt mäktiga oligarkiska elit försöker upprätthålla världsherraväldet. Man kan säga att den under de senaste 15 åren har fört ett globalt hybridkrig och försökt att skapa kaos i de länder som den inte har kontroll över och begränsa Kinas utveckling. Men på grund av dess numera föråldrade styrelsesystem kan de inte göra det. Finanskrisen 2008 var ett sådant övergångsögonblick, då livscykeln för det utgående tekniska systemet faktiskt avslutades och processen för massomfördelning av kapital till ett nytt tekniskt system, vars kärna utgörs av ett komplex av nanobioteknik och informations- och kommunikationsteknik, inleddes. Alla länder började pumpa in pengar i ekonomin. Det enklaste en modern stat kan göra är att ge alla företag tillgång till billiga långfristiga lån så att de kan införa ny teknik. Men medan dessa medel i Amerika och Europa huvudsakligen gick till finansiella bubblor för att täcka budgetunderskott, användes denna enorma penningmängd i Kina helt och hållet till att öka produktionen och ta till sig ny teknik. Det förekom inga finansiella bubblor och den extremt höga pengamängden i den kinesiska ekonomin ledde inte till inflation; ökningen av pengatillgången åtföljdes av en ökning av varuproduktionen, införandet av ny avancerad teknik och en ökning av den sociala välfärden.
I dag har den ekonomiska konkurrensen redan lett till att USA har förlorat sitt ledarskap. Donald Trump försökte att bromsa Kinas utveckling genom ett handelskrig, men det ledde inte till något.
“I dag har den ekonomiska konkurrensen redan lett till att USA har förlorat sitt ledarskap. Om du kommer ihåg att Donald Trump genom ett handelskrig försökte bromsa Kinas utveckling, men det blev inget av det.”

“Amerikanerna har öppnat en biologisk krigsfront genom att lansera ett coronavirus i Kina.”
– Varför? Kan det vara så att Trump, som är van vid att ta risker och gå all-in, saknade beslutsamhet?
– Och det hade inte ens Trump kunnat göra, eftersom Kina har ett effektivare förvaltningssystem som gör det möjligt att koncentrera de tillgängliga produktionsresurserna så mycket som möjligt. Samtidigt håller en effektiv valutaförvaltning pengarna i linje med den expanderade tillväxten i realekonomin och fokuserar på att finansiera utvecklingsinvesteringar. Kina har det högsta sparandet av alla länder: cirka 45 procent av BNP investeras i investeringar, jämfört med 20 procent i USA och Ryssland. Det är faktiskt detta som garanterar den kinesiska ekonomins extremt höga tillväxttakt.
Generellt sett var USA dömt att förlora detta handelskrig, eftersom det Himmelska riket kan producera effektivare och finansiera utvecklingen billigare. Hela Kinas banksystem är statligt ägt och fungerar som en enda utvecklingsinstitution som kanaliserar kassaflöden till att öka produktionen och ta till sig ny teknik. I USA går penningemissionen till att finansiera budgetunderskott och omfördelas till finansiella bubblor. Som ett resultat av detta är effektiviteten i USA:s finansiella och ekonomiska system 20 procent – endast en av fem dollar når den reala sektorn där, medan nästan 90 procent i Kina (dvs. nästan alla yuan som skapats av den kinesiska centralbanken, ger bränsle till produktionsexpansionskretsarna och säkerställer en extremt hög ekonomisk tillväxt.)
Trumps försök att begränsa Kinas utveckling med hjälp av handelskrigsmetoder har misslyckats. På så sätt har de fått USA att bli en bumerang. Amerikanerna öppnade sedan en biologisk krigsfront genom att lansera ett coronavirus i Kina i hopp om att det kinesiska ledarskapet skulle misslyckas med att hantera epidemin och att kaos skulle bryta ut i Kina. Epidemin visade dock på dåliga resultat på folkhälsoområdet och skapade kaos i själva USA. Återigen visade sig det kinesiska förvaltningssystemet vara mycket effektivare. Mittens rike har en betydligt lägre dödlighet och har hanterat pandemin mycket snabbare. År 2020 uppnådde de till och med en ekonomisk tillväxt på 2 procent, medan USA stod inför en nedgång på 10 procent av BNP (analytiker noterade den största nedgången sedan andra världskriget – red.). Kineserna har nu återfått en årlig tillväxttakt på cirka 7 procent och det råder ingen tvekan om att Kina kommer att fortsätta att växa stadigt och öka produktionen av det nya tekniska paradigmet.
Parallellt med handelskriget mot Kina förberedde de amerikanska underrättelsetjänsterna ett krig mot Ryssland, eftersom det är vårt land som enligt den anglosaxiska geopolitiska traditionen är det största hindret för att USA:s och Storbritanniens ekonomiska elit ska kunna etablera världsherravälde. Det måste sägas att kriget mot Ryssland utspelade sig omedelbart efter annekteringen av Krim och efter att USA:s specialtjänst organiserat en statskupp i Ukraina. Man skulle kunna säga att de lurade Ryssland att gå med på USA:s ockupation av Ukraina och behandlade den som en tillfällig företeelse. Amerikanerna slog dock rot i Ukraina, skapade inte bara fästen och odlade nazister under sina vingar, utan utbildade också de nazistiska väpnade styrkorna, gav nazisterna en militär utbildning, tränade dem i sina akademier och “sydde” hela Ukrainas väpnade styrkor tillsammans med dem. I åtta år förberedde de AFU för att bekämpa den enda fienden – Ryssland. Samtidigt skapade massmedierna, som i Ukraina också är helt kontrollerade av amerikanerna, en fiendebild i allmänhetens medvetande.
Dessutom använde USA en monetär och finansiell hybridkrigsfront mot Ryssland. Redan 2014 infördes de första ekonomiska sanktionerna och en stor del av västvärldens lån togs bort från den ryska ekonomin. Nu ser vi nästa fas, där de i praktiken har kopplat bort Ryssland från det globala penning- och finanssystemet, där de dominerar. Allt detta förutspåddes dock av mig för tio år sedan, baserat på teorin om förändring av världsekonomierna och den specifika logiken hos USA:s härskande elit, som är inriktad på världsherravälde. Den anglosaxiska geopolitiken är traditionellt inriktad på det ryska imperiet och dess efterföljare, Sovjetunionen och den Ryska Federationen, eftersom Ryssland ända sedan det brittiska imperiet har betraktats som anglosaxarnas främsta motståndare. Hela den så kallade geopolitiska vetenskapen som skrevs i London kokade i själva verket ner till en rad rekommendationer om hur man skulle kunna förstöra Ryssland som den dominerande makten i Eurasien. Jag menar alla slags spekulativa konstruktioner som “sjöfartsland mot landländer” och så vidare.
– Vad har Ryssland gjort för att hindra “havets länder”? Geografiskt sett har vi trots allt aldrig delat gräns med Storbritannien.
– I detta sammanhang uppfanns en formel: den som kontrollerar Eurasien kontrollerar hela världen. Det har faktiskt redan skett en vidareutveckling av tillämpningarna. Zbigniew Brzezinski har en välkänd teori om att om man vill besegra Ryssland som supermakt måste man slita Ukraina från Ryssland. Alla dessa politiska dogmer, som verkar ha gått till historien för länge sedan, reproduceras ändå i dag i den amerikanska politiska elitens tänkande. Det måste sägas att 1800-talets geopolitiska kurser fortfarande finns kvar på Harvard och Yale University, och att de vässar framtida amerikanska politikers hjärnor mot Ryssland. Så de har faktiskt glidit in i denna gamla och beprövade russofobiska strömning som alltid har varit karakteristisk för den anglosaxiska geopolitiken. Eftersom de såg Ryssland som den främsta motståndaren till deras dominans i världen använde de Ukraina som en utpost, eller snarare som ett verktyg för att underminera Ryssland, försvaga det och slutligen förstöra det som en suverän stat, som Brzezinski föreslog.
Det som händer i dag var alltså lätt att förutsäga, baserat på en kombination av långsiktiga mönster för ekonomisk utveckling som i praktiken dömde världen till hybridkrigföring, och den anglosaxiska politiska elitens traditionella russofobi. Efter att försvagningen av Kina misslyckades direkt genom ett handelskrig flyttade amerikanerna huvuddelen av sin militära och politiska makt till Ryssland, som de ser som en svag länk i den globala geopolitiken och ekonomin. Dessutom försöker anglosaxarna etablera dominans över Ryssland för att genomföra sina eviga ryssfobiska idéer om att förstöra vårt land och försvaga Kina, eftersom den strategiska alliansen mellan Ryssland och Kina är utom räckhåll för Förenta staterna. De har varken den ekonomiska eller militära kraften att förstöra oss tillsammans snarare än separat, vilket är anledningen till att Förenta staterna ursprungligen försökte splittra oss med Kina. Det lyckades inte. I stället har de utnyttjat vår, skulle jag vilja säga, självbelåtenhet och tagit kontroll över Ukraina och använder nu vår systerrepublik som ett vapen för att förstöra Ryssland och sedan ta kontroll över våra resurser för att, återigen, stärka sig själva och försvaga Kina. På det hela taget är det lika uppenbart som att två gånger två är fyra.

“Amerikanerna kommer inte att kunna vinna, precis som britterna inte lyckades göra på sin tid.”
– Detta är förmodligen uppenbart, men inte för alla. Det finns många motståndare till en allians med Kina bland den ryska eliten. Åtminstone före den särskilda insatsen i Ukraina verkade det för dessa människor som om den amerikanska och västerländska kulturen var tydligare och närmare oss än hieroglyfisk kinesisk visdom, och att vi alltid skulle hitta ett gemensamt språk med våra “västerländska partner”.
– Jag skrev en bok 2015 med titeln “Det sista världskriget”. The US Starts and Loses”, som du nämnde i början av samtalet – den var väl genomtänkt och välgrundad. USA inledde ett globalt hybridkrig – som började med orangefärgade revolutioner för att störa regioner i världen som USA inte kontrollerade – för att stärka sin ställning och försvaga sina geopolitiska rivaler. Efter president Putins berömda tal i München (februari 2007 – red.) insåg de att de hade förlorat kontrollen över Jeltsins Ryssland och det bekymrade dem allvarligt. År 2008 slog finanskrisen till och det stod klart att övergången till ett nytt tekniskt paradigm började, samtidigt som den gamla världsordningen och det gamla styrelsesystemet inte garanterade en progressiv ekonomisk utveckling. Kina går framåt. Logiken att utlösa ett världskrig fungerar, men inte i de former som var vanliga för 100 år sedan, utan på tre konventionella fronter – monetärt och finansiellt (där USA fortfarande dominerar i världen), handelsmässigt och ekonomiskt (där de redan har avstått sin dominans till Kina) samt informationsmässigt och kognitivt (där amerikanerna också har överlägsen teknik). De använder alla dessa tre fronter för att försöka behålla initiativet och upprätthålla sin hegemoni.
Slutligen är den fjärde fronten den biologiska fronten, som öppnades i och med uppkomsten av coronaviruset från det amerikansk-kinesiska laboratoriet i Wuhan. I dag ser vi att det fanns ett helt nätverk av biologiska laboratorier även i Ukraina. USA hade alltså länge förberett sig för att öppna en biologisk front för världskriget.
Den femte och mest uppenbara fronten är i själva verket den militära fronten – som det sista instrumentet för att tvinga de stater som de kontrollerar att villkorslöst lyda dem. I dag eskalerar situationen även på denna front. Det vill säga, det pågår aktiva åtgärder på alla fem fronter i det globala hybridkriget och resultatet kan förutsägas. Amerikanerna kommer inte att vinna, precis som britterna inte lyckades på sin tid. Även om Storbritannien formellt sett vann andra världskriget, förlorade de politiskt och ekonomiskt. Britterna förlorade hela sitt imperium, över 90 procent av sitt territorium och 95 procent av sin befolkning. Två år efter andra världskriget, där de var segrare, kollapsade deras imperium som ett korthus eftersom de andra två segrarna, Sovjetunionen och USA, inte behövde detta imperium och såg det som en anakronism. Världen kommer inte heller att behöva amerikanska multinationella företag, den amerikanska dollarn, amerikansk monetär teknik och pyramidspel. Allt detta kommer snart att vara ett minne blott. Sydostasien kommer att bli den självklara ledaren för den ekonomiska utvecklingen i världen, och en ny ekonomisk världsordning kommer att ta form framför våra ögon.
– För att parafrasera Remarque kan man säga att förändringen äntligen har kommit till västfronten. Men vilka tecken ser du på att detta mäktiga globala system snart kommer att gå under?
– När amerikanerna först lade beslag på Venezuelas valutareserver och överlämnade dem till oppositionen, sedan på de afghanska valutareserverna, därefter på de iranska reserverna och nu på de ryska reserverna, blev det helt klart att dollarn inte längre var världens valuta. Européerna följde amerikanerna i denna dumhet och euron och pundet upphörde att vara världsvalutor. Det gamla monetära och finansiella systemet lever nu sina sista dagar. Kollapsen av det monetära och finansiella världssystemet med dollar och euro är oundviklig efter att de onödiga amerikanska dollarna har skickats från de asiatiska länderna tillbaka till Amerika. De ledande länderna kommer att övergå till nationella valutor och euron och dollarn kommer att upphöra att vara valutareserver.
– Hur ser du på världen när dollarmonopolet försvinner?
– Vi håller på att utarbeta ett internationellt fördrag för att införa en ny världsvaluta som är kopplad till de deltagande ländernas nationella valutor och till varor som bestämmer det verkliga värdet. Vi kommer inte att behöva amerikanska och europeiska banker. Ett nytt betalningssystem, baserat på modern digital teknik med blockchain, håller på att utvecklas i världen där bankerna förlorar sin betydelse. Den klassiska kapitalismen, som bygger på privata banker, håller på att bli ett minne blott. Den internationella rätten håller på att återupprättas. Alla viktiga internationella relationer, inklusive frågan om den globala valutacirkulationen, börjar formas av fördrag. Samtidigt återvinns den nationella suveräniteten, eftersom suveräna länder är överens. Det globala ekonomiska samarbetet bygger på gemensamma investeringar för att förbättra människors välfärd. Handelsliberaliseringen upphör att vara en prioritet, de nationella prioriteringarna respekteras och varje stat bygger upp ett system för att skydda den inhemska marknaden och sitt ekonomiska utrymme på det sätt som den finner lämpligt. Med andra ord är den liberala globaliseringens era över. En ny världsekonomisk ordning håller på att ta form framför våra ögon, en helhetsordning, där vissa stater och privata banker förlorar sitt privata monopol på penningutgivning, användning av militärt våld och så vidare.

“Det tredje scenariot är katastrofalt. Förstörelse av mänskligheten”.
– Och varför kallade du din bok “Det sista världskriget”? Vad ger bränsle åt ditt hopp om att detta globala krig verkligen är det sista?
– Jag kallade det för det sista världskriget, eftersom vi kan se att det finns flera scenarier för den nuvarande krisen. Det första scenariot, som jag redan har talat om, är lugnt och välvilligt. Det handlar om att övervinna det amerikanska monopolet. För att göra det på det finansiella området måste man ge upp dollarn. För att övervinna monopolet på informations- och kognitionssfären måste vi isolera vårt informationsutrymme från USA och införa vår egen informationsteknik. Genom att skapa sina egna ekonomiska förutsättningar, men utan amerikanska dollar och euro, och med hjälp av sin informationsteknik för penninghantering, kan länderna i den nya världsordningen garantera en hög ekonomisk utveckling, medan västvärlden kollapsar. Där ser vi en situation med kollapsande pyramider, oordning och en växande ekonomisk kris, som förvärras av stigande inflation på grund av den okontrollerade penningutgivningen under de senaste 12 åren.
Det andra scenariot liknar det som Hitler ville genomföra under förändringen av den tidigare världsordningen. Det är ett försök att skapa en världsregering med en övermänsklig ideologi. Medan Hitler föreställde sig en tysk nation som övermänsklig, påtvingar de nuvarande ideologerna för världsherravälde mänskligheten en övergång till ett posthumant tillstånd.
I motsats till västvärldens posthumanism kännetecknas kärnländerna i den nya världsordningen av en socialistisk ideologi, men med respekt för privata intressen, skydd av privat egendom och användning av marknadsmekanismer. Kina, Indien, Japan och Korea domineras av socialistisk ideologi – eller snarare en blandning av socialistisk ideologi, nationella intressen och marknadskonkurrens. Det är denna blandning som bildar en helt ny makt- och politisk elit som är inriktad på ekonomisk utveckling och ökad välfärd för nationerna.
Politiker, intellektuella och affärsmän i västvärlden har en annan uppfattning. Det vi ser i dag är ett försök att skapa en viss bild av en ny världsordning med en världsregering i spetsen, där människor drivs in i ett elektroniskt koncentrationsläger. Man kan övertygas av exemplet med restriktioner under pandemin, så att säga: alla människor får taggar, tillgången till offentliga varor regleras via QR-koder, alla tvingas marschera i formation. Förresten, i Rockefeller Foundations scenario från 2009 beskrevs pandemin och allt som hände i samband med den på ett fantastiskt sätt; de förutspådde faktiskt framtiden. Detta scenario kallades Lock Step, dvs. “Walking the Line”, och västvärlden följde det. Genom att offra sina egna demokratiska värderingar tvingas människor att lyda order. Internationella organisationer, däribland Världshälsoorganisationen, används i denna process som ett slags stödjepunkt för att skapa en världsregering som skulle lyda det privata kapitalet.
Men det måste sägas att Donald Trump i hög grad har motarbetat dessa planer, eftersom han stoppade undertecknandet av de transatlantiska och Stillahavsavtalen, där alla länder som deltar i avtalen offrade sin nationella suveränitet i alla tvister med storföretagen. Och man bör vara medveten om att alla multinationella företag i dag kan agera som utländska investerare, även i USA. Enligt dessa avtal ska det, om det finns utländskt kapital i verksamheten, i en tvist med den nationella regeringen bildas någon form av internationell skiljedomstol, men det är oklart hur och av vem. Och det är dessa icke valda domare, som i själva verket utses av stora internationella företag, som löser dessa tvister. I själva verket handlade det om att staten skulle förlora all suveränitet när det gäller att reglera förbindelserna med storföretagen. Trump stoppade dock avtalet – USA har aldrig undertecknat det. Processen för att bilda en världsregering stoppades därmed. Detta är det andra alternativet, och det befinner sig nu i kris på grund av att globaliseringstanken har brutits samman och att man gradvis överger begränsningarna för “pandemier”.
Man bör förstå att alternativet med en världsregering är oförenligt med ett suveränt Ryssland, med vårt oberoende och vår roll i världen. I det globalistiska scenariot betraktas Ryssland som ett territorium som är avsett att exploateras av västerländska transnationella företag. Den “inhemska befolkningen” ska tjäna deras intressen. Ryssland försvinner i detta scenario som en självständig enhet, liksom Kina. Den västerländska världsregeringen kan komma att införliva några av våra oligarker i sin version av framtiden, men endast i andra och tredje rollen.
Det tredje scenariot är katastrofalt. Förintelse av mänskligheten…
– Apokalypsen som alla talar om?
– Inte alla… Men alla är säkert rädda. Förresten, de amerikanska biolaboratorierna, som syntetiserar farliga virus, nämndes i min andra bok, som kom ut lite senare: “The Plague of the XXI Century: How to Avoid Catastrophe and Overcome the Crisis?
Jag minns att jag 1996, när jag var verksam i FN:s säkerhetsråd, föreslog att man skulle utveckla ett koncept för nationell biologisk säkerhet. För redan då, för nästan 30 år sedan, var genetik en vetenskap som var tillräckligt avancerad för att man skulle kunna framställa virus mot människor av en viss ras, ett visst kön eller en viss ålder. Detta har länge varit möjligt. Det är möjligt att skapa ett virus som bara fungerar mot vita eller tvärtom bara mot svarta, bara mot män eller bara mot kvinnor. Nu går amerikanerna längre – ni kan se att enligt vår försvarsministers information, som offentliggjordes dagen innan, utvecklade amerikanska biolaboratorier virus som var riktade mot slaver. Tydligen är det idag möjligt att göra ett virus mot en etnisk grupp som har sin egen genetiska kod.
Det som händer i Ukraina i dag är ett eko av den amerikanska maktelitens dödskamp, som inte kan acceptera att de inte längre kommer att vara världsledande. Detta börjar bli uppenbart för alla – åtminstone för dem som inte är bundna till amerikanerna av deras intressen och som inte är föremål för deras kognitiva inflytande.
Här är ett exempel. När USA införde sanktioner mot Ryssland 2014 frågade jag mina kinesiska kolleger: “Tror ni att amerikanerna kan införa sanktioner mot Kina?”. De var säkra på att de inte kunde göra det. De sa att det var omöjligt eftersom USA är lika beroende av Kina som Kina är beroende av USA. Det skulle alltså bli dyrt för Amerika. Efter endast två år inledde Trump ett handelskrig mot Kina. Peking inser nu att Amerika är fienden, som med alla medel kommer att sänka det kinesiska ekonomiska miraklet. Innan dess var mina kinesiska kollegers resonemang inte särskilt övertygande, precis som min bok som ni nämnde inte hade någon större inverkan på vår politisk-ekonomiska elit. Mina argument har avfärdats. Trots att vi i många, många år har sagt att dollarn borde överges. Valutareserverna borde ha tagits bort från dollarinstrumenten, från euron till guld, vi var tvungna att gå över till vårt eget monetära och finansiella system, att utveckla våra egna uppgörelser i nationella valutor med våra partner. Vi har föreslagit allt detta sedan nittonhundratalet, då det redan stod klart vart den globala ekonomiska utvecklingen var på väg. Det är först nu som alla äntligen har fått upp ögonen för detta.

“Amerikanerna har zombifierat ukrainarna och förvandlat 150-200 tusen människor till en stridsmaskin som fungerar utan att tänka.”
– Att döma av det ylande som kommer från det liberala lägret och av händelserna i Ukraina, har ännu inte alla fått upp ögonen för detta.
– Ja, vi konfronteras med det faktum att amerikanerna har lyckats lura det ukrainska folket så mycket på åtta år att det folk som gör motstånd mot den ryska armén, Ukrainas så kallade väpnade styrkor, helt enkelt ser ut som zombifierade. De manipuleras som marionetter. Det är inte Zelensky som leder den ukrainska armén, inte ens det ukrainska försvarsministeriet och generalstaben, utan Pentagon. De har en mycket effektiv ledning när det gäller att kämpa “till sista ukrainska soldat”, eftersom dessa zombifierade personer inte ger upp. Ändå befinner de sig i en fullständigt hopplös situation. Alla experter har redan erkänt att Ryssland har vunnit den militära specialoperationen, att Ukraina inte har någon chans att göra motstånd, att all militär infrastruktur har förstörts… AFU behöver bara ge upp för att minimera de mänskliga förlusterna. De ukrainska officerarna (och särskilt nationalisterna) agerar dock som zombier som styrs utifrån – de utför instruktioner från Pentagon som skickas till deras personliga datorer och speciella surfplattor.
Amerikanerna styr dessutom sina marionetter från AFU och delar in dem i lämpliga enheter. Varje enhet tilldelas ett nummer och varje nummer får en uppgift varje dag av den artificiella militära intelligensen. De har faktiskt förvandlat 150-200 tusen män till en stridsmaskin som arbetar utan att tänka, utan att bara följa alla deras order. På åtta år har de lyckats med att tvinga en betydande del av Ukrainas ungdomar att inte bara ansluta sig till leden mot Ryssland, utan genom hjärntvätt har de gjort dem till sina egna viljelösa verktyg. Inte bara kanonmat, utan kontrollerad kanonmat.
I en absolut hopplös situation, omringade och utan någon som helst försörjning, fortsätter de ändå sitt meningslösa krig och dömer både sig själva till döden och drar med sig den omgivande civilbefolkningen i graven. Detta är ett utmärkt exempel på hur modern amerikansk teknik fungerar. Vi måste förstå att vi står inför en mycket stark kraft. Vi brukade höra från ryska experter och politiker att ukrainarna själva kommer att kvävas ekonomiskt och sedan komma tillbaka till oss, och i allmänhet, vart kommer Ukraina att ta vägen utan oss. Ukraina kan inte reproducera sin ekonomi utan våra resurser och samarbete med oss. Ukraina har verkligen gått in i en ekonomisk katastrof, vilket vi hade förväntat oss, vilket vi förklarade för våra ukrainska kolleger. Den ukrainska republiken har blivit den fattigaste staten i Europa, tillsammans med Moldavien. Ukraina har förlorat över 100 miljarder dollar på grund av att landet har avbrutit förbindelserna med Ryssland. Detta har dock inte hindrat amerikanska och brittiska politiska tekniker och utbildare från att forma en armé bestående av 200 000 skurkar och mördare, som har en helt otillräcklig förståelse för verkligheten och är lydiga instrument för amerikanska intressen.
– Finns det inga lika lydiga amerikanska marionetter i Ryssland? Är det bara ukrainarna som har blivit zombifierade?
– Ja, men här bör det noteras att praktiskt taget samma sak händer med vår centralbank, men bara i vissa andra frågor.
– Innan vi går vidare till centralbanken vill jag klargöra följande. Ni sa att ni arbetar med att införa en ny valuta. Och i vilket format och med vilket lag?
– Vi har gjort detta under en ganska lång tid, som en grupp forskare. Redan för tio år sedan lade vi vid Astana Economic Forum fram en rapport, “Toward Sustainable Growth through a Just World Economic Order”, med ett utkast till övergång till ett nytt globalt finans- och valutasystem, där vi föreslog att IMF-systemet skulle reformeras, baserat på de så kallade särskilda dragningsrättigheterna, och att det skulle skapas en global valuta på grundval av det förändrade IMF-systemet. Denna idé väckte förresten stort intresse vid den tiden: vårt projekt fick erkännande som det bästa internationella ekonomiska projektet. Men i praktiken var ingen av de stater som representerades av officiella monetära myndigheter intresserade av detta projekt, även om det fanns publikationer av Nursultan Nazarbayev som föreslog en ny valuta. Jag tror att han erbjöd en Altyn.
– Altyn? Det är intressant.
– Ja, hans artikel om detta ämne har till och med publicerats i Izvestija. Men det har inte ens kommit till förhandlingar och politiska beslut, och än så länge är det mer ett expertförslag. Men jag är säker på att den nuvarande situationen gör att vi mycket snabbt måste skapa nya betalnings- och avvecklingsinstrument, eftersom dollarn praktiskt taget kommer att vara omöjlig att använda och rubeln inte kan bli stabil på något sätt på grund av centralbankens inkompetenta politik, som i själva verket agerar i de internationella spekulanternas intresse.
Objektivt sett skulle rubeln kunna bli en reservvaluta tillsammans med yuanen och rupien. Man skulle kunna övergå till ett system med flera valutor som bygger på nationella valutor. Men vi behöver fortfarande någon form av motsvarighet för prissättning … Nu arbetar vi med konceptet för Eurasiska ekonomiska unionens handelsområde, där en av uppgifterna är att skapa nya prissättningskriterier. Det vill säga, om vi vill att metallpriserna inte ska bildas i London utan i Ryssland, precis som oljepriserna, så innebär detta att det måste uppstå en annan valuta, särskilt om vi inte bara vill agera inom den Eurasiska ekonomiska unionen utan i Eurasien i vid bemärkelse, i centrum för den nya ekonomiska världsordningen, till vilken jag räknar Kina, Indien, Indokina, Japan, Korea och Iran. Det är stora länder som alla har sina egna grundläggande nationella intressen. Efter de aktuella historierna om konfiskerade dollarreserver tror jag inte att något land skulle vilja använda ett annat lands valuta som reservvaluta. Det behövs alltså ett nytt instrument. Och det skulle enligt min åsikt till att börja med vara ett slags syntetisk beräkningsvaluta som skulle byggas upp som ett sådant aggregerat index.
– Kan vi få några exempel? Vad är det?
– Låt oss anta att euron – det fanns en sådan erfarenhet i Europeiska unionen. Den byggdes upp som en valutakorg. Alla länder som deltar i skapandet av en ny beräkningsvaluta måste få rätt att ha sin nationella valuta i denna korg. Den gemensamma valutan bildas som ett index, som ett vägt genomsnitt av dessa nationella valutor. Enligt min åsikt måste man lägga till varor: inte bara guld, utan också olja, metall, spannmål och vatten. Ett slags varupaket, som enligt våra beräkningar bör omfatta cirka 20 varor. De utgör i själva verket de globala prisförhållandena och bör därför ingå i korgen för bildandet av en ny redovisningsvaluta. Och vi behöver ett internationellt fördrag som fastställer reglerna för cirkulationen av denna valuta och skapar en organisation som liknar den internationella valutafonden. Vi föreslog förresten en reform av IMF för 15 år sedan, men nu är det uppenbart att det nya monetära finansiella systemet måste byggas utan västvärlden. Kanske kommer Europa att ansluta sig till det någon gång, och USA kommer att bli tvunget att erkänna det också. Men för tillfället står det klart att den måste byggas utan dem, till exempel på grundval av Shanghai Cooperation Organization. Detta är dock bara ett expertutlåtande som vi kommer att överlämna till officiella organ för behandling under nästa månad.
– Och på regeringsnivå eller på presidentnivå?
– Vi kommer först att dela ut dem till de organ som ansvarar för dessa frågor. Vi kommer att föra diskussioner, utveckla en gemensam förståelse och sedan kommer vi att gå vidare till den politiska nivån.

“Centralbanken fortsätter sin politik att ge efter för fienden”
– I din Telegramkanal skriver du att det enda som återstår att göra är att nationalisera Rysslands bank. Varför har det inte gjorts ännu? Det finns till exempel en åsikt att Elvira Nabiullina fortsätter att sitta kvar på sin position som skärm, men att hon inte kommer att hantera något allvarligt. Kan du motbevisa eller bekräfta detta?
– Du vet, jag vill inte ägna mig åt konspirationsteorier.
– Är det en konspiration?
– Ja, vi kan tala om den amerikanska djupa staten i konspirationstermer. I det här fallet är konspirationstesen ett mycket lämpligt resonemang, eftersom det i Amerika bakom en skärm av presidenter och kongressledamöter döljer sig djupa krafter – underrättelsetjänster. Men i vårt land är allting enkelt. Vi har en president, ett statsöverhuvud, som har byggt upp en vertikal maktställning. Det är helt klart hur parlamentet och rättsväsendet är uppbyggda. Ingen konspirationsteori kan tillämpas här, generellt sett. Samma sak gäller för centralbanken. Låt mig påminna er om att enligt lagen om centralbanken är all dess egendom federal egendom. Centralbanken är alltså en statlig struktur, det råder inte det minsta tvivel om det.
– Och det har alltid sagts att den är separat, så att säga, vid sidan av.
– Centralbankens styrelse utses av statsduman på förslag av presidenten. Jag arbetade i många år som hans representant i det nationella bankrådet, som övervakar centralbankens verksamhet. Jag kan säga att det inte råder någon tvekan om att centralbanken är ett statligt organ som reglerar den monetära cirkulationen, och den är också den viktigaste finansiella tillsynsmyndigheten i landet.
Men det finns nyanser. Enligt konstitutionen ska centralbanken bedriva sin politik självständigt, det vill säga oberoende av regeringen. Men det betyder inte att den är oberoende av staten. Det är ett statligt organ. Vårt rättssystem är till exempel officiellt oberoende av regeringen. Därför är centralbanken, som ett oberoende organ, ändå utformad som ett organ för statlig reglering och måste utföra de uppgifter som är nödvändiga för att utveckla vår ekonomi. För detta ändamål är det nödvändigt att involvera centralbanken i den strategiska planeringen. I de monetära klassikerna fastställs att det främsta målet för den monetära myndigheten, dvs. centralbanken, skall vara att skapa förutsättningar för att maximera investeringarna. Detta är vad banksystemet bör göra – att maximera investeringarna. För ju mer investeringar, ju mer produktion, ju högre teknisk nivå, ju lägre kostnader och ju lägre inflation, desto stabilare ekonomi. Makroekonomisk stabilisering i dagens ekonomi kan endast uppnås på grundval av snabbare vetenskapliga och tekniska framsteg. Försöken att rikta in sig på inflationen (ett sådant modeord), som centralbanken praktiskt taget har imiterat under de senaste tio åren genom att manipulera styrräntan mot en fritt flytande rubelkurs, är kortsiktiga, primitiva och kontraproduktiva. Dessa åtgärder rekommenderas vanligtvis av IMF för underutvecklade länder som inte vet hur de ska tänka själva.
Vad är inflationsmål i praktiken? Det är en extremt primitiv och internt motsägelsefull uppsättning åtgärder, vars tillämpning driver ekonomin in i en stagflationsfälla. Centralbanken har låtit rubeln flyta fritt, vilket är absurt när det gäller inflationsmål i en öppen ekonomi, där växelkursen direkt påverkar priserna. Och vi ser att devalveringen av rubeln regelbundet driver upp priserna. Dessutom har de reducerat penningpolitiken till endast ett absolut primitivt verktyg – manipulation av styrräntan. Men styrräntan är den ränta till vilken centralbanken lånar ut pengar till och tar ut pengar från ekonomin. Dess försök att dämpa inflationen genom att höja räntan kan inte lyckas i dagens ekonomi, för ju högre ränta, desto mindre krediter, desto mindre investeringar, desto lägre teknisk nivå och konkurrenskraft. En minskning av den sistnämnda leder till en devalvering av rubeln inom 3-4 år, efter att de har höjt räntan för att bekämpa inflationen. Genom att låta rubeln flyta fritt har de i själva verket överlämnat den till valutaspekulanter.
Amerikanerna gillar den här politiken mycket, så de berömmer ledarskapet för vår centralbank och finansministeriet. Vad är trots allt viktigt för dem? Att allt ska vara knutet till dollarn, att rubeln ska vara en “skräpvaluta” som är instabil. Och det är en paradox, eftersom Ryska Federationens valutareserv nyligen har varit tre gånger större än rubelmängden! Det betyder att centralbanken kunde ha stabiliserat växelkursen på vilken nivå som helst. Men det gjorde den inte.
Och vilka är de spekulanter som centralbanken faktiskt kastade rubeln till? De viktigaste spekulanterna är amerikanska hedgefonder, som faktiskt påverkar rubelkursen genom att manipulera marknaden. Och centralbanken märker inte detta, eller snarare, som om den inte märker det. För att hålla dem kvar på valutamarknaden genom att höja räntan dödar centralbanken krediterna och gör vår ekonomi beroende av utländska kreditkällor och det finansiella systemet för utländsk valuta beroende av spekulanternas intressen. Det är i deras intresse som centralbanken arbetar och gömmer sig bakom modeord som “inflationsmål”, som under de senaste åren har misslyckats på ett skamligt sätt när det gäller realprisdynamiken. Så den svagaste punkten i hela det nationella säkerhetssystemet i allmänhet är centralbanken. Dess ledarskap har besegrats av fiendens kognitiva vapen, helt enkelt zombifierats av dem. I själva verket gör våra monetära myndigheter vad fienden vill.
Jag har för övrigt matematiskt och kronologiskt bevisat att den första sanktionsvågen infördes mot Ryssland först efter att centralbanken hade förberett marken för den, nämligen genom att låta rubeln flyta fritt och meddela att den skulle höja räntan om inflationen började i landet. Så snart centralbanken övergick till denna bisarra politik införde amerikanerna omedelbart sanktioner. Deras spekulanter såg till att rubeln kollapsade, vilket orsakade en inflationsvåg och centralbanken höjde räntan på uppmaning av IMF, vilket helt lamslog vår ekonomi. Den kumulativa skadan av denna politik har nu nått upp till 50 biljoner rubel i oproducerad verksamhet och cirka 20 biljoner rubel i oproducerade investeringar. Nu måste vi lägga till 300 miljarder dollar som investerats i utländska tillgångar som nu är frysta – det är skadan.
När vi talar om att nationalisera centralbanken talar vi därför inte om att formellt nationalisera den (den är redan nationaliserad), utan om att anpassa den till det nationella intresset. Just nu är dess politik motsatsen till det nationella intresset. Och det finns ingen sammansvärjning här. Vi kan se i vems intresse denna politik förs. Centralbanken har höjt räntan till 20 procent, vilket ger bankirerna en dominerande ställning i ekonomin. Med den dyraste och mest knappa resursen, pengar, avgör de vilka företag som ska överleva och vilka som ska dö, gå i konkurs och så vidare. Höjda räntor gör hela den ryska ekonomin till gisslan för ett gäng bankirer. Detta är det första. Den andra är att centralbankens ledning har tillåtit en ny kollaps av rubeln och stängt valutaväxeln. Som ett resultat av detta har bankerna i dag blivit de viktigaste valutaspekulanterna – de köper hårdvaluta för 90 rubel per dollar och säljer den för 125. Skillnaden deponeras hos dem som en supervinst.
– Men varför tror du att Rysslands centralbank bedriver en politik som ligger i fiendens intresse?
– Som jag sa gör man det på rekommendation av Internationella valutafonden. Men dess intressen delas också av våra storbanker, som objektivt sett gillar denna politik, liksom av våra monetära och finansiella strukturer som också är inblandade i manipuleringen av rubelns växelkurs. Det bildas alltså en inflytelserik lobby kring denna politik, som stöder den utifrån sina privata intressen. Dessa intressen strider mot landets intressen, de är direkt motsatta till dem. Och om man tittar på vad centralbanken gör i dag är jag övertygad om att den fortsätter sin politik att faktiskt ge efter för fienden. Den undergräver den makroekonomiska stabiliteten genom att tillåta internationella spekulanter att manipulera rubelkursen och genom att inte kontrollera bankernas valutapositioner, som har blivit valutaspekulanter, trots att centralbanken lätt skulle kunna avlägsna bankerna från valutamarknaden genom att fastställa deras valutapositioner och förbjuda bankerna att köpa valuta. Och för det andra – genom att höja räntan dödade centralbanken faktiskt investeringar i den ryska ekonomins utveckling, vilket behövs i allra högsta grad just nu, framför allt för att ersätta import och återställa den ekonomiska suveräniteten vid en tidpunkt då vårt ledarskap säger att vi inte ska vara rädda för sanktioner, eftersom de skapar förutsättningar för ekonomisk tillväxt, för att ersätta import…
Ungefär en tredjedel av importen från EU har lämnat vår marknad. Detta är en enorm möjlighet till importsubstitution. Om vi antar att våra företag börjar utveckla dessa marknader kommer vi att växa med 15 procent per år. Men detta kräver lån. Importsubstitution kan inte ske utan lån. Vi behöver lån för att bygga upp produktionsanläggningar, utveckla ny teknik och fylla på outnyttjad produktionskapacitet. Vi utarbetade en sådan strategi för avancerad utveckling för länge sedan vid vetenskapsakademin, och vi främjar den. Men tyvärr har centralbankens ur vår synvinkel galna politik ganska specifika inflytelserika strukturer som gillar och stöder den. Det är därför denna politik är så hållbar.

“Det är möjligt att stabilisera rubeln på tre dagar”.
– Sergei Yurievich, om det inte är en konspiration, varför fortsätter centralbanken att föra en sådan politik? Endast baserat på lobbyisternas intressen?
– Krig för vissa och fosterlandet för andra. Affärsbankerna gör 40 procent vinst på valutaspekulation. De köper för 90 rubel per dollar och säljer för 125. 35 rubel – för ingenting! Som ett resultat av detta får vi inflation, importen blir dyrare, alla ser denna galna ränta. Priserna på alla varor stiger, men bankerna gör supervinster.
Det finns återigen en mycket inflytelserik lobby kring denna politik, och att erkänna att denna strategi har misslyckats för många människor innebär i själva verket att erkänna deras inkompetens och till och med sabotage. Och spekulanter med stora banker är ganska inflytelserika strukturer i vårt land som påverkar beslutsfattandet.
– Så vad händer om informationen inte når Presidenten, utan blockeras?
– När jag var rådgivare brukade jag ge honom denna information.
– Blev du hörd?
– Ja, det fanns diskussioner, vi diskuterade det i det ekonomiska rådet, men sedan stängdes det ner för att inte irritera tjänstemännen. Nu vill jag inte kommentera detta. Vi ser i dag att om vi inte ändrar penningpolitiken kommer det helt enkelt att bli omöjligt för oss att överleva i detta hybridkrig. Vi måste nu motverka de ekonomiska sanktionerna med en allvarlig ökning av den inhemska produktionen. Vi har produktionskapaciteten för detta, människorna, råvarorna, hjärnorna – också, men det finns inga pengar. Just nu är det lättaste som regeringen kan ge människor pengar.
– Och vad känner du? Finns det en överenskommelse i toppen?
– Jag tror att du måste ställa den här frågan direkt till dem.
– Men många kallar dig för nummer ett i den nuvarande situationen, en offentlig person som kan rädda Ryssland.
– Tack för denna utvärdering. Jag försöker göra mitt bästa.
– Jag vill bara förstå: om det tidigare inte fanns någon profet i hans fädernesland, har det då dykt upp någon nu? Och är situationen med centralbanken så tillfällig?
– Det är en så utdragen process, jag skulle vilja säga 30 år. Om vi hade bedrivit en kompetent penningpolitik i linje med kraven i den nya ekonomiska världsordningen, ett integrerat system, skulle vi ha utvecklats med 10 procent per år, precis som Kina. Vi hade sådana möjligheter. Men vi har stagnerat i 30 år. Så det är inte ens en fråga om huruvida folk lyssnar på oss eller inte, vi måste bara se objektivt på saken och se hur Kina och Indien utvecklas och hur vi utvecklas. Vad har hindrat oss från att utvecklas på exakt samma sätt?
Och det ledningssystem för den nya ekonomiska världsordningen som jag beskriver i mina böcker är universellt. Det fungerade bra i Japan tills amerikanerna bröt den japanska ekonomiska tillväxten. Och även i Etiopien, där de också började utforma denna förvaltningsmodell (och fick en mångdubbelt större tillväxt). Med andra ord måste denna universella modell för förvaltning av den moderna ekonomin, som är inriktad på att öka den sociala välfärden genom att investera i en ny teknisk metod, genomföras. Samtidigt innebär en målinriktad användning av pengar naturligtvis en hög grad av ansvarstagande. Att kasta pengar från en helikopter är inte vårt sätt.
– Och det är inte vårt sätt?
– Vi talar om riktad kreditgivning på grundval av moderna digitala verktyg med ett strikt kontrollsystem, med fokus på investeringar i ny teknik. Vi vet hur man gör detta, hur man minimerar den mänskliga faktorn genom att införa digital teknik, inklusive den digitala rubeln. Men detta är till nackdel för dem som fortfarande håller fast vid de gamla strategierna. De gjorde Ryssland till en kassako och sög 100 miljarder dollar ur landet till utlandet. Men nu har amerikanerna stängt offshoring för oss. Nu har vi verkligen en chans, och vi bör utnyttja den.
– Vad skulle du råda människor att göra? Nu är den vanligaste frågan i sökmotorer på internet var man ska investera pengar i en tid av turbulens. Vad ska man göra?
– För det första, gör inga plötsliga drag, det skulle jag säga. Vad du definitivt inte ska göra är att springa efter dollar eller euro. Vi vet nämligen inte vad som kommer att hända med dessa valutor. Om vårt system har kopplats bort från det västerländska systemet kan våra banker inte effektivt investera dollar och euro i något annat än valutaspekulation. Men jag hoppas att våra myndigheter trots allt kommer att stävja valutamarknaden.
I detta sammanhang var det som bankerna har gjort genom att kraftigt höja räntan på insättningar i utländsk valuta helt klart överdrivet och ledde till panik. Jag tror att rubeln kommer att stabiliseras om spekulanter avlägsnas från valutamarknaden och om valutan endast säljs till importörer och människor som överför pengar utomlands inom rimliga gränser till släktingar eller på affärsresor enligt bestämmelserna. Resten är att stänga av kanalerna för läckage av utländsk valuta. Då kommer vårt inflöde av utländsk valuta att normaliseras igen.
Du vet, vi har en starkt positiv handelsbalans. Vi har infört obligatorisk försäljning av 80 procent av valutaintäkterna. Om vi säljer dessa intäkter på börsen kommer volymen av utländsk valuta att vara större än vad importörerna behöver. Vi kommer att ha ett överskott av utländsk valuta. Detta innebär att rubelkursen kommer att stärkas, det vill säga återgå till den gamla nivån – 80 eller till och med 70 rubel per dollar. Men så länge centralbanken inte har tagit bort spekulanter från marknaden och tillåter affärsbanker att bli sådana kommer rubelkursen inte att stabiliseras. Så tyvärr har de monetära myndigheterna ännu inte kommit till sans och börjat genomföra rätt makroekonomisk stabiliseringspolitik, och jag kan inte ge några andra råd än att investera i guld om möjligt (särskilt eftersom regeringen har tagit bort momsen på guld). Det finns inga andra riktiga tillgångar eller säkra hamnar.
– Ska vi då köpa guld?
– Köp det nödvändigaste. Eller investera i fastigheter, i något pålitligt. När det gäller investeringar i dollar och euro… De är inte längre en valuta för oss. Det är inte längre en valuta utan ett slags förpliktelse för andra länder, som kan uppfyllas eller inte. Så vi måste leta efter andra möjligheter. Men jag vill än en gång betona att vi med rätt politik mycket snabbt kan stabilisera rubeln och till och med återställa dess köpkraft.
– Men i vilket perspektiv?
– Det kan göras redan i morgon. Regeringarna Primakov och Gerasjtjenko gjorde det på en vecka.
– Är regeringen kapabel att göra detta?
– Självklart kan de det. I allmänhet måste du fatta två beslut: att fastställa affärsbankernas valutaposition och införa bestämmelser om försäljning av utländsk valuta för icke-handelstransaktioner, fritt konvertibel valutamarknad för att behålla endast för handelstransaktioner. Det var allt. Detta kan skrivas på 15 minuter och tillkännages inom en dag, införas inom tre dagar – och rubeln kommer att stabiliseras.
