Så Här Kan Ryssland Rädda Den Sociala Demokratin

Kan Putins modell för Ryssland rädda den döende arbetarrörelsen i Sverige?

Låt mig först deklarera att jag inte har några som helst knytningar till något existerande politiskt parti, varken i Sverige eller någon annanstans.

Protesters march during a demonstration against government austerity measures, in central Valencia July 19, 2012. REUTERS/Heino Kalis (SPAIN - Tags: POLITICS CIVIL UNREST)

Protesters march during a demonstration against government austerity measures, in central Valencia July 19, 2012. REUTERS/Heino Kalis (SPAIN – Tags: POLITICS CIVIL UNREST)

Även om jag växte upp i ett lyckligt arbetar-hem under 50-60- talen så förde mina yrkesval mig snarare mot höger än mot vänster på den politiska skalan.

Jag har dock haft den unika förmånen att nära följa Ryssland under deras förvandling från rutten kommunism via en ännu mera rutten internationell kapitalism till dagens statskapitalism med blandekonomi.

Socialdemokraterna i Sverige och i de flesta andra länder verkar ha tappat både kontakten med och förtroendet från sina en gång i tiden lojala väljare. En väljargrupp som, trots allt, fortfarande borde utgöra en överväldigande majoritet av det svenska folket.

Partiledningen har, i flera generationer, förskingrat partiets förtroendekapital genom att föra en politik som, utan hänsyn till nationella egenheter, stöder den den globala oligarkins världsomspännande projekt. Projekt som alla förutsätter ett vidmakthållande av ett korrupt och ohållbart pengasystem.

Vi upplever nu en kamp där Ryssland och dess ledning försöker att frigöra sig från den kollapsande lånebaserade ekonomimodellen i väst.

USA och dess vasaller (oavsett land och partitillhörighet) gör allt vad de kan för att dra med sig Ryssland genom den ekonomiska skärseld som väntar i Nordamerika, inom EU och i de länder i Asien som följer samma modell.

Hur långt de kommer att gå för att dra Ryssland med sig i fördärvet vågar ingen gissa. Förhoppningsvis inte långt nog för att använda kärnvapen.

Klar är att ”super-kapitalismen” med dess instrument som Federal Reserve, ECB,  FN, IMF, WHO, NATO, WTO etc. är på väg att misslyckas minst lika kraftigt som kommunismen gjorde i Sovjetunionen och i Kina. (se ”Pengarna eller livet” – Vem Vinner Kapplöpningen Mot Dollar-Döden?)

Världen söker efter en ny modell för ekonomi och global säkerhet.

Efter det katastrofala experimentet med rövar-kapitalism under 90-talet så måste Ryssland snabbt anpassa sitt fiskala system för att rädda landet från ekonomisk kollaps.

Putins sätt var att skapa en blandekonomi som såg till att staten fick tillräckligt med intäkter för sociala program och andra åtaganden. (se Motiverar Rysslands Ideologi Påhoppen Från Väst?)

Om välfärden faller i det system som Putin skapade genom sitt ”samhällskontrakt” med de lojala oligarkerna, så kommer folket igen ut på gatorna.

Uteblivna oljeintäkter för staten måste nu kompenseras av en övergång till inhemsk produktion av så gott som allting.

Ryssland måste isolera sin ekonomi utan att isolera befolkningen och framförallt utan kännbara åtstramningar.

Ja, man kan försaka viss import och acceptera att importerade bilar och utlandsresor blir dyrare.

T o m de nya medelklasserna i Moskva och St. Petersburg kan förbli lojala även under dessa omständigheter.

Kännbara nedskärningar i välfärden för den breda allmänheten eller höjda skatter, kommer dock att leda till protester.

Detta skapar ett enormt incitament för Putin och hans ”stats-bolags-styre” att finna en optimal balans mellan privat och statlig förvaltning. En balans som tillåter finansiering av alla sociala program parallellt med en sund privatekonomisk företagsutveckling.

Pengar ger bäst effekt när de fördelas så direkt som möjligt till den breda massan, helst som lön, eller som bidrag. Dessa pengar kommer sedan i sin helhet tillbaka till investerare i den reella ekonomin genom konsumtion (minus en mindre del för skatt).

I Ryssland gör man inte detta genom “helikopterpengar” (d v s medborgarlön), utan genom en stor stats- och municipal- apparat som omfattar nästan 50% av Rysslands arbetsföra befolkning.

När Ryssland lyckats genomföra en sådan modell, så kan den också bli en modell för socialdemokratiska- och vänster- partier i flera länder, och kanske speciellt i Sverige.

I video-föreläsningen nedan så redogör den Ryske ”vänster-ekonomen” Boris Kagarlitsky sin syn på ”Post Communist Russia in a Multipolar World”.

Den är mycket sevärd därför att den också beskriver på ett bra sätt hur Ryssland styrs idag (som ett bolag med ett starkt samhällsansvar).

Kanske kan den ge några idéer till aspirerande ledare inom den Svenska ”vänstern” som inte har korrumperats av den globala bank-eliten?

, , , ,

No comments yet.

Kommentera