Motiverar Rysslands Ideologi Attackerna Från Väst?

Farlig Missuppfattning Av Rysslands Ideologi.

Den tidigare kommunistiska ideologin i Ryssland är död.

De flesta analytiker som talar om hotet från Ryssland missar helt att de ideologiska förhållandena mellan Ryssland och “Väst” har förändrats radikalt sedan Sovjetunionens upplösning 1991.

Kommunismens idé om en världsordning byggd på socialistiska principer dog redan under 80-talet då nederlaget i det militära äventyret i Afghanistan släckte den sista kommunistiska flamman.

Den nuvarande Ryska ideologin bygger på en nationell blandekonomi utan andra krav på omgivningen än fredlig handel

.

Den oligark-styrda imperialistiska ideologin i väst lever och frodas.

Västs idé om ett världsherravälde där oligarkerna och deras bolag kontrollerar alla resurser och fördelar avkastningen från dessa enligt sin “fria marknads”-ideologi, lever dock fortfarande.

Den kapitalstyrda marknadsekonomin i väst kräver, liksom kommunismens planekonomi i öst krävde, för framgång, att hela världen ingår i samma ekonomiska system.

Det ekonomiska systemet i väst kräver det faktiskt i en större grad eftersom det bygger på FIAT-pengar utan egenvärde som betalningsmedel.

Ett sådant system, där finansmarknaden är överordnad användbar och hållbar produktion, kräver en ständig expansion genom nya lån på nya marknader.

Många ekonomer, som, t ex Michael Hudson (”Killing the Host”), kallar detta för en bubbelekonomi där skuld-bubblor skapas i alla dimensioner, bransch-vis (som fastighetsbubblor), eller geopolitiskt där hela länder sätts under bankirernas förmyndarskap (som Grekland).

Idag har den US$-baserade skuld-ekonomin i väst nått sådana volymer att endast militär makt återstår för att ”rädda” den från kollaps.

Att beskriva Ryssland som en aggressor är inte logiskt baserat på nuvarande ideologier.

I stället är anklagelserna mot Ryssland en förberedande fas i det krig som bankirerna i väst behöver för att inte bara rädda utan också expandera sitt imperium.

Den falska hotbild som spelas upp ger också en bonuseffekt genom att den motiverar länder i NATO att öka sin skuldsättning för att köpa mera krigsmaterial.

Detta gynnar bankirerna på minst två sätt, dels genom att det ger dem mera kontroll över enskilda länder (eftersom de äger lånen) och dels genom vinster i det militär-industriella komplexet där de också äger de flesta bolag.

För dig som fortfarande tror på myten om Rysslands aggression, som skapats via massmedia i väst, så följer nedan en kortfattad nutidshistoria om Rysslands fantastiska ideologiska berg-och-dal bana från kommunism via parasit-kapitalism (under Jelstins oligarkstyre) till en blandekonomi (under Putin).

Rysk ekonomisk nutidshistoria 1991-2016

1991 stod det klart att den kapitalistiska marknadsekonomin i väst hade besegrat den socialistiska planekonomin i öst.

I väst så misstog man detta som att man hade besegrat ”Ryssland”. Och Rysslands agerande under President Jeltsin, förstärkte denna missuppfattning.

Den liberala och oligarkstyrda ”fria marknaden” fick 10 år på sig för att bevisa för Ryssarna att den ideologi som många hade sett med drömmande ögon på, verkligen innebar paradiset på jorden.

Jovisst, Ryssland överflödades snart av allehanda gadgets. Hyllorna i livsmedelsbutikerna fylldes upp av importerade produkter. Restauranger och kasinon sköt upp som svampar ur jorden. Allt var frid och fröjd.

Det vill säga allt var fröjd (dock ej frid, eftersom brottsligheten ökade i takt med inflationen) för oligarkerna och deras partners från ”väst” samt för de relativt få i Ryssland som hade råd.

Majoriteten upplevde endast att den glamour som de tidigare hade sett i filmer från Hollywood, nu fanns att beskåda i verkligheten på närmare håll.

Samtidigt så förändrades, för varje dag som gick, deras liv till det sämre.

Devalveringen 1993 utplånade besparingarna. Och de som ändå lyckades behålla några eller skrapa ihop nya, fick ännu en chock 1998 då rubeln föll med ca 75% mot dollarn.

Hösten 1999 så hade både folket och den inre kärnan av Ryska patrioter fått nog. Det var dags för en ”palats-revolution” för att kasta ut den liberal-kapitalist-demokratiska ideologin som under 10 år förstört Ryssland.

Kollapsen av det sociala skyddsnätet i Ryssland

Den allvarligaste bristen med den liberal-kapitalistiska modellen i Ryssland var kollapsen av den sociala välfärden.

Den hade, t o m under det karga 80-talet, upprätthållits något så när genom den socialistiska modellens kombination av pensioner, subventioner och storföretagens sociala åtaganden (t.ex. sjukvård), samt, naturligtvis, av planekonomins prisregleringar.

Privatiseringens ekonomiska chock-terapi raserade så gott som över en natt företagens vilja och/eller förmåga att fortsätta sina sociala åtaganden. För att generera vinster till sina nya, privata, ägare, ofta oligarker i någon form, så måste allt sådant ”slöseri” bort, tillsammans med överflödig personal.

De nya ägarnas vilja att betala skatt var också minimal och de använde alla möjliga medel (t ex offshore-bolag för export och falska deklarationer för import) för att undvika att betala skatt.

Eftersom oligark-ägarna kontrollerade, genom mutor och hot, alla myndighetsnivåer, såväl lokalt som regional och federalt, så minskade statens skatteintäkter kraftigt.

Detta medförde en allmän nedgång i ekonomin som ledde till devalveringar (som inte bara raderade ut besparingar utan också oligarkernas lån, ofta från sina egna banker som kapitaliserats via staten) och till slut, 1998, en bankrutt av det mest natur-resurs-rika landet i världen.

Så här uppfattar Ryssarna (enligt Levada) sin situation och Putins ledarskap.

Putins uppgift, hur analytiker i väst gick i spinn samt rollen av massmedia.

Putins uppgift var att sätta stopp för denna katastrofala utveckling som redan var på god väg att splittra landet.

Det är här som de flesta analytiker slutar förstå utvecklingen i Ryssland.

Utvecklingen i ”Väst” har sedan 70-talet rört sig mot global liberalisering och centraliserad kontroll med en FIAT-ekonomi som drivkraft.

Demokrati och traditioner har, under minst 40 -år, urholkas sakta med säkert på exakt samma sätt som skedde chockartat under nio år i Ryssland mellan 1991 och 2000.

Massmedia spelar en avgörande roll i denna smyg- plutokratisering och globalisering.

I Ryssland så hjälpte oligarkernas pengar och media-kontroll till med att ge Jeltsin sin andra president-period i valet 1996. Risken var annars mycket stor att kommunisternas Ziuganov, skulle ha vunnit. En majoritet var redan då djupt besvikna på den nya, ”liberala”, ordningen i landet.

I väst, så har få ännu märkt hur huvud-media sakta med säkert föser oss i riktning mot en centralstyrd globalisering.

Journalister och ledarskribenter förleder oss genom att spela på traditionella men nu alltmer fiktiva politiska höger/vänster motsättningar.

Kriser och hot skapas för att ”tvinga” regeringen att öka skuldbördan och därmed den globala oligarkins kontroll (som ofta kallas ”de 1%”, felaktigt eftersom de slutgiltiga förmånstagarna av förmögenhetsöverföringen från folket, inte utgör mer än max 0.001%, d vs ett fåtal individer).

Putins brott (enligt analytiker i väst)

Putin stoppade Rysslands inkorporering i denna globalisering. Under bara några år i början av 2000-talet, så hann han, inte bara slå ner terroristerna i Kaukasus, utan också återföra mycket av de resurser och skatte-intäkter som oligarkerna stulit från staten.

Många analytiker betraktar denna utveckling som något negativt och talar om totalism eller diktatur. För folket i Ryssland var den bokstavligen en skillnad mellan liv och en (för tidig) död.

Putins bland-ekonomi strävar efter en balans mellan statens, folkets och det privata kapitalets intressen på ett sätt som gynnar majoriteten av befolkningen.

Han har också hejdat liberaliseringen av samhället och återinfört en aktning för traditionella sociala och religiösa värderingar, något som uppskattas av en övervägande majoritet.

Samtidigt finns inte, i motsats till vad som rapporteras i väst, några direkta hinder för var och en att ”vara sig själva”, så länge som de inte försöker tvinga andra att stödja deras minoritets-värderingar.

Sekulariseringen spelar en stor roll för sammanhållning till skillnad från i väst där religionsmotsättningar underblåses av globalisterna för att skapa kaos och därmed göra det lättare för dem att införa ökad myndighetskontroll.

Demoniseringen av Putin och dess politiska inverkan?

Demoniseringen av Putin från alla håll och på alla nivåer i väst är svår att förstå för de flesta ryssar.

Den speglar uppenbart åsikterna hos de international-liberaler som drev Ryssland till en moralisk, ekonomisk och humanistisk bankrutt under 90-talet.

Den ryska statliga media-apparaten hjälper tacksamt till med att förklara detta sammanhang. Demoniseringen ifrån väst gör detta till en lätt uppgift eftersom Rysk media endast behöver översätta allt negativt som sägs om Ryssland och Putin.

Det finns en tradition från sovjet-tiden att inte tro på statlig media. Den kom från den enorma skillnad som då fanns mellan vad som rapporterades och den verklighet som upplevdes av folket.

Nu ser man i stället den skillnaden mellan vad som rapporteras om Ryssland i väst och det som man verkligen upplever i Ryssland.

Visst finns det mycket kvar att förbättra men när många tänker på en bättre modell, så ser de hellre tillbaka till 60- eller 70- talen än till 90-talet. I alla fall om de är tillräckligt gamla.

Detta gör att den verkliga oppositionen i Ryssland inte finns hos de ca 3-5% liberaler som, med stöd från väst, vill tilltvinga sig en ”andra chans” att reformera Ryssland (d v s göra det till en del av den globala oligarkin).

Den verkliga oppositionen finns i stället hos kommunisterna och även nationalisterna (LPDR), båda partier som står för ökad nationalisering och statlig kontroll (och global isolering/aggressivt försvar).

Massmedia i Sverige speglar intressen av en liten Rysk minoritet

Utländsk massmedias rapportering om och från Ryssland speglar helt den uppfattning som de nu försmådda, och, i Ryssland, föraktade, globalist-liberalerna har om utvecklingen.

Deras representanter är de enda som får utrymme i svensk huvud-media. Alla andra åsikter, som mer överensstämmer med den stora majoritetens i Ryssland, eller med den verkliga oppositionens, betraktas som Kreml-propaganda och nekas utrymme.

Detta driver analyser av Ryssland och dess lednings avsikter i en farlig riktning.

Ryssland under Putin har inga som helst ambitioner att utöka sina gränser.

Många pekar på Krim, men de som tar detta som en aggression i stället för försvar, gör ett allvarligt misstag och har helt missat vad som låg bakom regimskiftet i Kiev i Februari 2014.

Rysslands ekonomiska modell (bland-ekonomi) kräver inte militär makt för att spridas men väl för att försvaras.

Militär makt är dock en förutsättning för överlevnad av den ideologi av globalisering som Ryssland nu försvarar sig emot.

Dollar- (och Euro) ekonomierna med den ekonomiska (och därmed politiska) makten samlad hos ägarna till Federal Reserve i USA, har nu endast militär makt kvar som uppbackning för deras valutor.

Framgången för denna ideologi, där finans-kapitalet styr politiker och alla resurser i samhället, kräver, liksom den plan-ekonomiska kommunismen gjorde, att hela världens nationer (och folk) ansluter sig till samma ideologi.

Detta är naturligtvis en lika stor utopi som världskommunismen.

Förmodligen har du en oriktig uppfattning om vilken sida som måste attackera för att deras ideologi ska överleva, och vem som ”endast” försvarar ett system med nationsstater som frivilligt driver handel och annan samverkan utan behov av global centraliserad kontroll.

För den som tankemässigt greppar denna ideologiska och ekonomiska motsättnings-modell, så faller de flesta händelser lättare på plats och det blir enkelt att se hur de passar in i den större kampen om världsherravälde kontra fredlig samverkan mellan suveräna länder.

 

, , , , , , , , , ,

No comments yet.

Kommentera