Hur En Beskrivning Av Rysk Informationskrigföring Blir Till Svensk Informationskrigföring

Läste just en ledare i DN av Peter Wolodarski: ”Det pågår ett avancerat krig mot Sverige”.

Den handlar om Rysk informationskrigföring ochpeter-wolodarski-det-pagar-ett-avancerat-krig-mot-sverige avslutas med orden …

”Det pågår ett informationskrig mot det demokratiska Sverige, såväl utifrån som inifrån. Det har redan orsakat skada.”

Som ett exempel på ”skada” så tar artikeln upp ett exempel från en nyutkommen bok, ”Den dolda alliansen”, skriven DN:s säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström.

Exemplet rör sig om en rapport som ska ha publicerats på en ”tysk hemsida för lokalnyheter” och som avslöjar att …

‘Sverige skulle exportera 12 artilleripjäser av typen Archer till det krigförande Ukraina. Dessa tunga vapen skulle regeringen i Kiev använda för att ”undertrycka öst-ukrainarna”.'

Wolodarski ställer själv den relevanta frågan ”vad det spelar för roll om en tysk lokalsida sprider orimliga påståenden om Sverige. … Varför bry sig?” och ger sig sedan in på en lång bevisföring om hur denna desinformation är … ”ett intressant exempel på hur man med hjälp av internet kan skada en annan stat och sprida misstro. Allmänhet och medier invaggas i osäkerhet.”.

Intressant nog, så är artikeln i sig självt ett intressant exempel på desinformation.

För att få till en koppling till Ryssland så påstår Wolodarski, igen endast med hänvisning till den nämnda boken, att … ”Det är inte känt vem som låg bakom desinformationen, men det falska brevet har kunnat spåras till en avsändare i S:t Petersburg, konstaterar Mikael Holmström.”.

Uttrycket ”har kunnat spårats till en avsändare i S:t Petersburg” är ett utmärkt exempel på den typ av subtil informationskrigföring som artikeln just varnar för att en motståndare, i det här fallet, Ryssland, använder sig av mot Sverige.

Hur ser det ”spåret” ut?

Om det är ett fysiskt brev, så får man väl förmoda att det kom i ett kuvert post-stämplat i S:t Petersburg? Om det kom med e-post, så får man väl förmoda att det var sänt från en IP-adress i S:t Petersburg?

Problemet är att båda ”spåren” är väldigt enkla att åstadkomma utan att källan till brevet nödvändigtvis behöver befinna sig i S:t Petersburg. Och om det nu verkligen skulle röra sig om medveten desinformation planterad av Ryssland, så kan man ju fråga sig om de verkligen är så amatörmässiga att de inte skulle dölja varifrån ett sådant brev var sänt?

Denna fantasifulla inledning har tydligen två syften. Det ena är att marknadsföra kollegan Mikael Holmströms bok och det andra att ge färg till den riktiga anti-Rysslands propaganda som följer vidare i artikeln.

Resten av artikeln är ett typiskt exempel på spridande av felaktig information om förhållandena i Ryssland samt Rysslands förhållande till omvärlden (och då, framförallt, Sverige).

Wolodarski lyckas pressa in flera av de kända ”åtalspunkterna” mot Ryssland:

Ryssland har (igen, efter det “demokratiska” 90-talet) blivit som Sovjetunionen …

”Efter Sovjetunionens upplösning trodde många att det var slut med liknande kampanjer från öst. 1990-talet var demokratins årtionde. Ryska medier såg upp till sina västliga kolleger och ville vägledas av samma ideal.”

Som stöd för detta uttalande så har Wolodarski tydligen endast ett förfalskat brev som ska varit skickat från S:t Peterburg. Bra att han varnar alla att vara uppmärksamma! De Ryska medier han nämner hade som “ideal” att hjälpa oligarkerna att styra Rysslands politik till deras och deras utländska partners ekonomiska fördel (vilket ledde till en katastrof för befolkningen i allmänhet)

Putin censurerar massmedia …

“Den tiden är tyvärr förbi. Putins regim tolererar inga fria medier med inflytande i det ryska samhället. I själva verket använder Kreml massmedier som ett effektivt vapen i sin inrikes- och utrikespolitik.”

Alla i Ryssland vet att detta är helt fel. Det finns flera dags- och vecko- tidningar samt Radio- och TV- kanaler som endast förmedlar regim-kritisk information. Problemet för Wolodarski och de globala oligarker som äger DN, är kanske att så få i Ryssland bryr sig om dessa medier eftersom man vet att de står för den ny-liberala politik som gjorde Ryssland till ett oligark-styrt u-land under 90-talet.

Alla nyheter som produceras i Ryssland är propaganda …

”Metoderna är sofistikerade och inbegriper alltifrån nya fenomen som trollfabriker, där privatpersoner får betalt för att sprida lögner på sociala medier, till traditionell tv-propaganda.

På internet startas ”nyhetssajter” av Putins regim som för det otränade ögat kan se ut som vanlig journalistik, fast det i själva verket handlar om en förlängning av Kremls informationsgivning. Internetsidan Sputnik news, som till och med finns i svensk version, är ett exempel på detta. Tv-kanalen Russia Today är ett annat.”

Detta går ju lika bra att vända på för att också gälla information i svenska och andra oligark-kontrollerade massmedia i väst.

Sanningar blandas med lögner …

”Plötsligt blir det en ”sanning” att Sverige exporterar vapen till Ukraina. Eller att den svenska regeringen drivs av revanschbehov för Karl XII:s nederlag 1709. Eller att vi importerar värdefull, bördig svartjord för vrakpriser från Poltava. Eller att Försvarsmakten förväxlat den konstaterade ubåtskränkningen hösten 2014 med en vit plastbåt. Eller att det var USA som sköt ned det malaysiska flygplanet över Ukraina. Eller att över en halv miljon ukrainare ”flytt” till Ryssland.”

Snacka om ”subtil propaganda”! Här blandar Wolodarski påhittade BS-påståenden med den enda uppgift som verkligen går att verifiera (hur många ukrainare som har flytt till Ryssland). Eller vill han verkligen påstå att det inte är sant att Ukrainare flyr till Ryssland ifrån risken att bli dödade av sin egen regering?

Wolodarskis avslutning är kafkaisk (men väl i Obama's anda) med tanke på den desinformation mot Ryssland som hans egen artikel förmedlar …

”Vi måste alla bli mer kritiska internetkonsumenter. Inte minst måste vi som verkar inom traditionella medier vara ännu mer noggranna med kravet på sanning och relevans – och vara mycket restriktiva med att citera från kanaler som ägnar sig åt propaganda. Här finns anledning till självkritik; DN är inte undantaget.”

Så kanske DN's läsare bör följa rådet ovan och inte köpa rakt av allt negativt som skrivs om Ryssland?

, , ,

No comments yet.

Kommentera