Den Nuvarande Globala Politisk-Militära Situationen och Dess Utveckling

Rysslands spion chef: “Den föråldrade liberala internationalismen måste ersättas av en ny världsordning – rättvis och stabil.”

Sergey Naryshkin är chef för den ryska utrikesunderrättelsetjänsten, SVR. Han är också en av President Putins äldsta vänner och vapendragare men inte känd för frekventa publika uttalanden. Hans artikel i den Ryska försvars tidskriften Oborona.ru utgör därför en signifikant signal till omvärlden. (Sajten är blockerad av Internet leverantörer i EU men jag flikar in en pdf-kopia av original artikeln mot slutet av detta inlägg). Du kan också se en kommentar till artikel på engelska här
Naryshkin vänder sig till en inhemsk publik, inom militären för att understryka att operationen in Ukraina är en del av en större pågående process och för allmänheten för att få dem bättre förstå (och utstå) effekterna av västs sanktioner.
Det han säger är inget nytt för ryssarna som får och har fått den globala geopolitiska situationen beskriven för sig i otaliga debatt program och artiklar sedan flera år tillbaka (see mitt tidigare inlägg "Bara Affärer, Inget Personligt, Tills Det Drabbar Dig"). Inget parti i Duman har egentligen någon annat scenario i sitt program, endast varianter om hur Ryssland bör anpassa sig mer eller mindre aggressivt eller avvaktande.
Hos oss i Sverige verkar den politiska och massmediala eliten helt omedvetna om den geopolitiska polvändning som nu pågår i allt snabbare takt. Alla engagerat sig känslomässigt för det senaste media uppmanar oss till. Samtidigt döljer makteliten en partiöverskridande agenda som tar oss emot en totalitär regim baserad på FNs Agenda 2030, WHO/WEFs "the Great Reset", program som är tänkta att ersätta det nu kollapsande lånebaserade fiat$-systemet.
Här följer en översättning till svenska av Naryshkins artikel och längst ner på sidan kan ni se originalet på ryska inflikat som pdf.

Den nuvarande internationella politisk-militära situationen och dess utveckling

Den föråldrade liberala internationalismen måste ersättas av en ny världsordning – rättvis och stabil.

av Sergey Naryshkin, Chef för den ryska utrikesunderrättelsetjänsten (SVR)

Rysslands särskilda militära operation har blivit ett sanningens ögonblick för den ryska världen, som bestämt har förklarat sig beredd att försvara sin rätt till en oberoende existens inför den aggressiva globalismen, som förkroppsligas av amerikansk hegemoni, Nato-expansion, politiken för “liberal interventionism” och HBT-propaganda. Det har också blivit en punkt utan återvändo för det “kollektiva västvärlden”, som i sin ryssofobiska glöd öppet struntar i sina egna decennier (eller till och med århundraden) av grundläggande principer, såsom den privata egendomens okränkbarhet, yttrandefriheten och den obegränsade spridningen av information.

Konfrontationens förbittring gör det tydligt att det är mycket mer som står på spel än Kievregimens öde. Det är nämligen hela världsordningens arkitektur som står på spel. Det är svårt att förutsäga hur den kommer att se ut med tanke på den nuvarande situationen, men man kan med säkerhet säga att det inte kommer att bli någon återgång till det gamla systemet.

Den ryska specialoperationen kommer definitivt att sätta stopp för försöken att förvandla Ukraina till en russofobisk marionettstat som bygger sin identitet på ett vansinnigt förnekande och demonisering av allt som objektivt sett kopplar Ukraina till Ryssland. Hur mycket man än hoppar kan man inte fly från sig själv! Detta är desto viktigare eftersom USA, liksom de flesta andra Nato-medlemmar, uppenbarligen inte är redo att gå längre än att ge moraliskt och materiellt stöd till Kievjuntan och öppet engagera sig i direkta väpnade sammandrabbningar på dess sida. I det nuvarande skedet ser Washington sin viktigaste uppgift i att förlänga konflikten så mycket som möjligt, göra den så kostsam som möjligt för både Moskva och Kiev och samtidigt förhindra att upptrappningen sprider sig ytterligare mot väst.

För detta ändamål används de mest avskyvärda metoder, till och med att skicka in beväpnade soldater på ukrainskt territorium, vars uppgift är att organisera och stödja en så kallad gerilla, men i själva verket en terroristisk underjordisk grupp i landet. Nato bör, som de amerikanska strategerna betonar, försöka förvandla Ukraina till “ett slags Afghanistan”. Alla som är ens lite bekanta med historia och geografi kan se att en sådan analogi är helt irrelevant och strategiskt misslyckad. Men ska vi förvänta oss mycket av ledare som förväxlar Mariupol med Metropolis och anser att Voronezh och Rostov-on-Don är ukrainska städer?!

Den ryska specialoperationen kommer definitivt att sätta stopp för försöken att förvandla Ukraina till en russofobisk marionettstat, som bygger sin identitet på grundval av ett maniskt förnekande och demonisering av allt som objektivt sett kopplar det till Ryssland.

Eftersom väst varken har styrkan eller modet att utmana Ryssland öppet och ärligt försöker västvärlden införa en ekonomisk, informativ och humanitär blockad mot vårt land och skapa en “giftig” atmosfär som gör det omöjligt att fortsätta ett normalt liv. Taktiskt sett använder man sig av mekanismen “kulturannullering” för detta ändamål, som de amerikanska vänsterliberala eliterna har tillämpat på sina högerkonkurrenter och som nu har utvidgats till global nivå.

Alla, från ryska företag, banker och medier till enskilda journalister, idrottsmän, akademiker, konstnärer och kulturpersonligheter, är föremål för sanktioner. De senare straffas helt enkelt för att de vägrar att upprepa mantran om den ryska “invasionen” av Ukraina och att förråda sitt hemland. Graden av absurditet och hysteri är så överdriven att till och med ryska katter, som inte får delta i utländska utställningar, attackeras.

Ryska katter kan dock tåla det, men europeiska och amerikanska konsumenter kan inte tåla det. Ett bekvämt och säkert liv, särskilt för medelklassen, har i åratal varit en av pelarna för politisk stabilitet i västländerna. På grund av det “korståg” mot Ryssland som Washington och dess satelliter har förklarat står människor i USA och EU-länderna nu inför oöverträffade ökningar av bränsle-, energi- och livsmedelspriserna. Européerna har redan börjat förbereda sig mentalt på att få matkuponger och att koppla bort värmeelement som, visar det sig, “lätt kan ersättas med yllekoftor”. Och allt detta under förevändning att hjälpa det ukrainska folket, trots att ukrainarna, som de säger, varken är varma eller kalla av alla dessa åtgärder.

Det finns ett bestående intryck av att de västerländska eliterna helt enkelt använder den nya situationen för att genomföra långvariga planer på att i praktiken eliminera medelklassen i enlighet med det berömda scenariot från Världsekonomiskt forum i Davos: “År 2030 kommer ni inte att äga någonting och ni kommer att vara lyckliga!”

Den västerländska propagandamaskinen fungerar väldigt bra. Detta gäller i ännu högre grad när alternativa informationskällor antingen blockeras eller sätts under hård press. Inte bara RT och Sputnik, som har en stor publik, utan även alla, även små, medier och strukturer som vågar motsätta sig den officiella västvärlden, som Novoye Vostochnoye Obozreniye, Katheon Analytical Centre och Russian Institute for Strategic Studies, stängs ner och beläggs med sanktioner. Ett antal länder, t.ex. Lettland, har redan infört ett administrativt ansvar för visning av “olagligt” innehåll. Med andra ord har Radio Libertys skapare och förkämpar gått så långt som till att kämpa mot “olagliga” avkodare och parabolantenner!

Washington och Bryssel spekulerar gärna i ämnet “utsikterna för en konflikt mellan kylskåpet och tv-apparaten i Ryssland”. Ett tomt “kylskåp” kan dock visa sig vara mycket farligare för den euro-atlantiska eliten själv. Vi har ännu inte sett ett genuint medborgerligt medvetande växa fram i västvärlden, ett medvetande som vänder sig mot de egna ledarna snarare än mot det mytiska ryska hotet och som tvingar vanliga européer och amerikaner att betala för dessa geopolitiska äventyr och missbedömningar ur egen ficka. Ett sådant uppvaknande kan bara välkomnas, även om det kanske inte slutar med att nationellt orienterade förnuftiga realistiska politiker kommer till makten i USA och de europeiska staterna, utan med att en total och uppenbar liberal-nazistisk diktatur inrättas på den västerländska arenan.

Situationen är ganska intressant och påminner till viss del om det forna Sovjetunionens historia: västvärlden, med USA i spetsen, försöker införa ideologiska attityder i hela världen som man inte tror på och som man ständigt tillbakavisar genom sina egna handlingar. Som den ledande amerikanska experten på internationell politik, F. Zakaria, påpekade har “imperiet” överansträngt sina krafter och håller gradvis på att förvandlas till en “dåraktig hegemoni”, som inte kan backa upp sin messianska retorik med verkliga åtgärder. Krisen i Ukraina bekräftar denna slutsats till fullo.

Önskan att behålla rollen som världshegemon driver USA in i farliga militärpolitiska äventyr.

Den geopolitiska konfrontationen på den europeiska scenen följs noga av ledarna i den icke-västliga världen. Alla dessa länder, inklusive USA:s allierade, är inte främmande för att testa den försvagade hegemonin genom att flytta fram gränserna för vad som är möjligt i utrikes- och inrikespolitiken.

Det är anmärkningsvärt att den stora majoriteten av asiatiska, afrikanska och till och med latinamerikanska stater inte har anslutit sig till den antiryska blockaden. Dessutom blir uttrycken för illojalitet mot Washington allt mer öppna och trotsiga. Saudiarabiens kronprins M. bin Salman vägrar att öka oljeproduktionen, avvisar Vita husets begäran om förhandlingar och förklarar offentligt att han inte bryr sig om vad J. Biden tycker. Pakistans premiärminister I. Khan svarar på uppmaningar från västliga ambassadörer att fördöma Rysslands “invasion” av Ukraina genom att säga: “Vi är inte era slavar”. Ledarna i Turkiet, Indien och Förenade Arabemiraten är inte mindre “fräcka” ur amerikanska politikers synvinkel. Samtidigt erkänner amerikanerna själva bittert att de inte längre har råd att tala med sina partner “i Bush Junior-erans anda”. Sic transit gloria mundi – så går världens ära!

En helt ny fas i Europas och världens historia håller för närvarande på att utspela sig framför våra ögon. Dess kärna är kollapsen av den unipolära världen och det system för internationella förbindelser som bygger på den starkaste, dvs. USA:s, rätt att förstöra andra stater för att förhindra minsta möjlighet att de blir alternativa maktcentra. Detta var de mål som eftersträvades i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Detta var syftet med västvärldens ansträngningar för att dra in Ukraina i sin inflytelseskrets. Ryssland utmanar nu öppet detta system genom att skapa en verkligt multipolär värld som aldrig tidigare skådats och som alla, även våra nuvarande motståndare, kommer att gynnas av på lång sikt.

Om Europa och USA saknar mognad och mod att gå i den riktningen måste de återstående maktcentren utforma en global framtid utan dem. Den föråldrade liberala globalismen måste ersättas av en ny världsordning som är rättvis och hållbar. Det måste skapas under villkor och i former som garanterar samexistens mellan stater och regionala sammanslutningar, där var och en behåller sin rätt att utvecklas på egen hand. Jag är säker på att de förnuftiga krafter i västländerna som är medvetna om de risker som det globala samhället står inför och som har ett grundläggande intresse av självbevarelsedrift kommer att involveras alltmer i denna process.